Vi var många lekkamrater på Hagby och Botesvägen. En av dem var Gun-Britt. Gun-Britt var en god och fin lekkamrat. Men när vi töisar bråkade och slogs med sorkarna, gick Gun-Britt hem. Men för det mesta hade vi alltid roligt tillsammans. På vintrarna åkte vi kälke på åkern intill Hagbybacke. Det var en stor åker, med en långsluttande backe. Nere i Hagbyhage fanns en vät, där vi kunde åka skridskor. Gun-Britts pappa hade satt dit en påle och från den gick det ut en lång, rörlg arm och där lärde vi oss, att stå på skridskorna,
På somrarna badade vi i Hagbyträsk, där fanns en liten grund vik och där lärde vi oss att simma och smådyka. Efterår satt vi uppe på träskbacken och hade saft och bullar med oss.
På insidan av trösken" vid Hagby hade vi en brevlåda av papp och där "brevväxlade" vi med varandra.
När vi senare började skolan blev Gun-Britt och jag bänkkamrater och så förblev det i alla sex klassarna. Vi gick och läste och konfirmerades också tillsammans.
Då vi blev tonåringar fick vi gå på bio ch vi "spanade" på grannsoknens sorkar. Vi hade också kräftskiva i Brobergs hönshus och där fick vi ha med oss våra "kavaljerer".
Gun-Britt har varit duktig. Hon var intresserad, engagerad , drev sitt krukmakeri och månade om sin familj. På somrarna brukade jag hälsa på Gun-Britt, antingen i Krukmakeriet, eller också hemma i huset. Det blev alltid kaffe och kakor och en liten pratstund.
Nu på äldre dagar har vi haft kontakt på telefon , där vi har minnats hur det var då och hur livet hade blivit.
Vila i frid Gun-Britt.