I år kan jag inte ringa till dig på din födelsedag, det känns konstigt.
Efter midsommar 1975 startade vårt sommarliv i Lojsta, då hyrde vi ett hus snett emot familjen Karlsson. Efter 10 års sommarsemestrar köpte vi huset.
På den tiden kom man med tidig båt till ön, var framme vid vårat hus vid 6-tiden. Inga-Maj stod alltid i ladugårdsdörren vinkandes och hoandes. Det var hennes sätt att välkomna oss. Detta gjorde också att vi kände oss välkomna till socknen från första början. Det har följts av många trevliga stunder, bilutflykter med Martin som chaufför och mycket fin guidning på ön.
Inga-Maj bakade fantastiska limpor. Vi fick smaka kajpsoppa första gången hos henne. Den är numera en favorit. Vi tänker tillbaka på ”klucku tie” och ”otendag” med alla goda kakor, bullar och allt prat om blommor, bär, frukt och trädgård under många år.
När en av våra döttrar sökte jobb på Gotland så kunde hon bo hos Inga-Maj och Martin, inga problem alls, så väl omhändertagen. Inga-Maj och hennes barnbarn tittade till vårt hus när vi inte var där. Inga-Maj ordnade så att jag fick hemskickat äppelsorten Fårnos till en utställning på fastlandet.
I slutet av 80-talet hittade Inga-Maj en kattunge på loftet och frågade då om vi ville vara kattvakt under sommaren, så kom Kirran till oss, hon blev kvar i 16 år.
Inga-Maj visade oss hur man brygger Gotlandsdricka, hon var känd för att göra mycket god dricka. När det blev bröllop i familjen var det självklart att fråga om Inga-Maj ville brygga till kalasen, vilket hon naturligtvis gjorde.
Genom Inga-Maj fick vi en inblick i livet på landet förr och nu.
Inga-Maj var duktig på att väva mattor något som imponerade på oss stadsbor. Vi har flera av hennes mattor som fina minnen.
Under 35 år har vi gemensamt firat midsommarafton med trevlig samvaro. Så småningom flyttade Inga-Maj och Martin till Levide då blev det lite tomt, inte så nära till daglig kontakt men med bil och mer planering så löste sig även det. Födelsedagar på somrarna har vi firat gemensamt när möjligheter funnits. Vi har nog aldrig någonsin blivit så förvånade som när det ringde på dörren i Sköndal veckan före jul 1988, då vi firade en 50-årsdag, där stod Inga-Maj och Martin utanför, vilken överraskning, så glada vi blev.
Detta är bara några minnen och tankar om vår granne och goda vän Inga-Maj som somnade in i oktober 2020.