Till minne av Ingrid Dahlbäck

Till minne av Ingrid Dahlbäck Ingrid Dahlbäck gick bort den 13:e januari. Ingrid föddes 1944 och skulle således fylla 80 år den 19:e juni, vilket hon såg fram emot och planerade för. Ingrids föräldrar var Nils och Mait Dahlbäck, som ägde Ire gård i många år. Ingrids två systrar Ragnhild och Maj gick bort 1972 respektive 2013. Ingrids bror Mats bor i Slite.
Efter att Ire gård sålts bodde Ingrid i Visby men tillbringade i princip alla somrar och många långhelger hos systern Maj och svågern Håkan med barnen Gustaf och Henrik på Ire. Efter att Maj gått bort och Håkan gift sig med Tarja, fortsatte Ingrid med detta. I Tarja fick Ingrid en sann vän och förkämpe, som hon kvitterade med sina speciella ömhetsbetygelser, t ex upprepade kramar och att kalla Tarja för sin "mamma". Även Tarjas barn Madeleine, Fredrik med hustru Anna samt Robert visade Ingrid sin kärlek, vilket innebar att hon t ex utsåg Fredrik som sin "kille". Att han var gift med Anna tyckte Ingrid inte spelade någon roll.
Det fanns många saker, som gjorde Ingrid glad, t ex att åka på utflykt, bada (i havet), dansa och spela Yatzi. På Ire gick Ingrid ofta runt och hälsade på folk i Ireviken så alla kände väl till henne och hon blev därför med åren något av en institution i viken. Hennes älsklingsmelodi var "Sommarn kummar", vilken Gösta Lyttkens med spelvänner spelade för henne vid varje fårablot. När Ingrid gick på den årliga reggae-kvällen på Ire går, så drog hon sig inte för att beställa "Sommarn kummar" och Ingrid bjöd ogenerat upp såväl herrar som damer att dansa med.
Ingrid var mycket förtjust i våra lamm, som vi brukar ha vid huset på Ire. Hon kunde inte alla namn på lammen men hälsade glatt "hej bä" till dem alla. Hon älskade att nappa lammungarna.
Ingrid hade en unik förmåga att känna till människors födelsedagar och namnsdagar, även personer, som var tämligen avlägset bekanta. Ville man veta en persons födelsedag, så var det bara att fråga Ingrid.
Ingrid hade också humor och hon skojade gärna och kunde skratta gott åt många små episoder.
Ingrid hade en otrolig förmåga, att engagera sig i sådant, som hon brann för. Exempelvis så arrangerade hon en namninsamling emot Radio Gotlands beslut att lägga ned sitt firarprogram. Trots ett stort antal namnunderskifter så drevs dock beslutet igenom men det visade ändå på en imponerande företagaranda.
Ingrid har lämnat oss i stor saknad. Hon har känts så självklar i vår familj och det känns onekligen som att en epok har gått ur tiden.
Sov gott fina Ingrid.