Till minne av Karin Nordström 1928-2023

Vi minns med glädje vår kollega Karin, som stilla insomnat morgonen den 30 oktober i en ålder av 95 år, sedan hon vårdats några dagar på Korpen.
Hon föddes på Österby 1928 strax utanför Visby, där föräldrarna drev ett litet jordbruk. Sedan pappan fått besvär med reumatism, såldes gården 1944 och familjen flyttade in i det lilla huset på Södra Murgatan.
Karin studerade på folkhögskolan i Hemse under 2 år och sedan på sjuksköterskeutbildningen på Ersta i Stockholm 1949.
Studietiden på Ersta omgärdades av stränga regler, bl.a fick håret inte klippas utan det skulle sättas upp i en stram knut. Det trotsade Karin och några andra flickor på utbildningen, de klippte sig och uppträdde sedan i moderna frisyrer. Eleverna fick inte träffa kamrater hur som helst. Vänner, framför allt pojkar kontrollerades noggrant, innan de fick ta med en elev ut och besöka olika sevärdheter i huvudstaden.
1953 var Karins utbildning färdig och hon vigdes till diakonissa.
Vi uppskattade Karin mycket, hon hade som man säger ”skinn på näsan” ,och hon kunde ge ” svar på tal”. Hon har berättat att när hon efter vigningen skulle skickas ut för tjänstgöring någonstans i Sverige, kom föreståndarinnan med beskedet att hon skulle skickas till Malmö. Karin blev mycket bestört och tänkte på den långa vägen mellan föräldrarna på Gotland och den nya staden hon skulle tjänstgöra i. 
Föreståndarinnan sa: ”Karin tänk på att detta är Guds vilja”. Karin kunde inte hålla sig, utan sa besviken direkt: ”Gud får skulden för så mycket, skyll inte på honom”.
Karin stannade i Malmö i 18 år. Församlingen hade 45.000 invånare. Det var fattigt och trångbott med utedass och tvättstuga på innergårdarna. Karin cyklade omkring med sin sjukvårdsväska och en karta i andra handen för att hitta de människor hon blivit kallad till. Hon kunde bara åka hem till sina föräldrar på Gotland en gång per år.
Karin återvände till Visby 1972, efter att pappan dött och mamman blivit sjuk.
Hon anställdes på Gotlands sjukhem som sjuksköterska, där arbetade hon under många år. 1982 flyttade hon in i det lilla huset igen på Södra Murgatan. 
För Karin var kyrkan viktig, att fira nattvard och lyssna på en god predikan, sjunga psalmer och träffa vänner. 
Karin var aktiv ända tills ögonen och hörseln försämrades. Hon var länge kyrkvärd i Visborgskyrkan, engagerad i Café Porten och i syföreningen.
Karin hade gott stöd och fick ovärderlig hjälp av sitt kusinbarn Leif och hans fru Monica i Roma.
Må du vila i Frid och Uppstå i Glädje!