Till minne av Kersti Persson

Kersti Persson föddes 1937. I augusti skulle hon ha fyllt 84 år.

Jag lärde känna Kersti i mitten på 1980-talet. Jag arbetade då med handikappfrågor på ABF. Kersti var aktiv inom Reumatikerförbundet Gotland. Vi hade en studiekommitté på ABF och där ingick även Kersti. Vi träffades ungefär en gång i månaden, anordnade föreläsningar, studiebesök med mera. Jag hade en kolonilott på Visby norra koloniförening och där brukade jag bjuda in studieorganisatörerna till en träff på sommaren. Alla tog med sig något att äta, ibland hade någon med sig rökta flundror. Kersti var med och hjälpte till och såg till att vi fick fin stämning. Hon tyckte mycket om blommor. Jag brukade göra en rundvandring i trädgården och berätta om blommor och deras namn. Det var uppskattat. Detta fortsatte under cirka 20 år och Kersti var alltid glad och ville att alla skulle komma in i gemenskapen.

Vid våra studieträffar brukade vi anordna musikunderhållning med Gert Hansson och allsång. Kersti var aktiv inom handikapprörelsen under många år och till varje träff var det maken Jörgen, som skjutsade henne fram och åter. När det var musikunderhållning brukade han stanna kvar hela tiden eftersom han var musikintresserad. 

Jag kommer särskilt ihåg när vi anordnade Handikappades dag i Östercentrum på 1980-talets slut. Vi bjöd vi med vår landshövding NN Andersson som talare. Han hade cirka sju lyssnare. Sen kom Svänggänget från Omsorgen med Sven-Åke Ekman som ledare. Då kom det säkert 70 personer. Kersti tyckte att det var fantastiskt att Svänggänget drog mer publik än Landshövdingen. 
Jag slutade på ABF 2005, men fortsatte med träffarna för studieorganisatörerna. Vi kallade då gruppen för Gamla studieorganisatörerna. Vi brukade träffades på Korpens café första tisdagen i juli varje år. Då pratade vi om vad som hade hänt under året. Jag hade med mig en insamlingsbössa och alla gav ett litet bidrag till mina fadderbarn. De träffarna fortsatte vi med i cirka tio år. Vi brukade vara tolv och Kersti var alltid med. Hon tyckte det var intressanta att träffas och prata gamla minnen. Vi fikade och hade intressanta pratstunder. Sen blev gruppen mindre eftersom deltagarna gick bort efter hand. Vi avvecklade samvaron för tre år sedan och nu är också Kersti borta.
Tack Kersti för alla år jag fick känna dig som en god kamrat. Hoppas vi får träffas någon gång och prata gamla minnen.