Till minne av min älskade mormor, Mary Sigurdsson

Älskade, saknade mormor min,
Fyra år sedan du somnat in.
Jag var år till dig rimmat,
Med valda ord dig hyllat.
Den glädjespridare du var, 
Ett tomrum lämnat kvar. 
Värme i överflöd fanns i dig, 
Du fanns alltid där för mig. 

Östersjön må ha delat oss på,
Brev och samtal det blev då. 
Ända sedan jag lärt mig skriva, 
Jag till dig skrev, sida för sida.
Dina brev hade hjärtan på,
Stickers och blommor små.
Du gjorde det lilla extra i allt, 
Inget annat för dig fanns.

Jag minns bakverken dina, 
Lika goda som de var fina. 
Bullar, muffins och kakor på fat,
Du var raka motsatsen till lat. 
Chokladmuffins var en favorit, 
Med glädje jag åt, bit för bit.
Var gång du något bakat, 
Alla kring dig ville smaka.

Ditt skratt smittade av sig lätt, 
Ofta man grät en skvätt.
Det bubblade och sipprade ut, 
Ofta vi gav oss ifrån ett tjut. 
Du må ha varit 92 år sist, 
Av din humor rådde ej brist. 
Jag kan höra dig skratta än,
Om jag blundar, ger mig hän.

Ännu en sommar hos dig vi är, 
Du saknas oss otroligt här.
Vi solat, badat och ätit glass,
Det sistnämnda i stora lass.
En liten tur till Fårö vi tog,
Såg raukarna och jag log.
Sist jag bara barnet var, 
Minnen finns många kvar. 

För Visby hjärtat slog starkt,
Tills det inte orkade alls.
Trots att du inte längre finns,
Jag dig för all framtid minns.
Du levde livet så härligt glatt,
Delade med dig av ditt skratt.
Allt det vackra bodde i dig,
Ingen är stoltare än mig.

Jag älskar dig, mormor.