Till minne av min älskade mormor Mary Sigurdsson
Älskade lilla mormor min,
8 år sedan du somnat in.
Tänker på dig var dag än,
sörjer ännu att det hänt.
Så som du betytt för mig,
omöjligt att inte sakna dig.
Men i hjärtat lever du vidare,
som en riktig glädjespridare.
Saknar ditt skratt och bus,
spendera somrar i ditt hus.
Åker ofta till lägenheten din,
där din värme blir som min.
Dina saker så prydligt står,
som att det inte passerat år.
På så sätt finns du ju nära,
gör sorgen lättare att bära.
Tänker tillbaka på alla år,
då är det lätt att fälla en tår.
Du var en sådan viktig del,
utan dig känns det mesta fel.
Så mycket jag säga dig vill,
men orden räcker sällan till.
Vet inte om du ser eller hör,
men det hoppas jag du gör.
Jag från Italien till dig rimmar,
Solen lyser och vattnet glimmar.
Efter Italien väntar Visby stilla,
platsen för mig att dig minnas.
Där vankas det glass och fika,
där var ju du och jag så lika.
En våffla på Fridhem det blir,
en plats du älskat hela ditt liv.
Försöker minnas allt det fina,
när du höll mina händer i dina.
Kan ännu känna av din värme,
se hur dina rosa naglar glänste.
På så sätt känns det som igår,
men samtidigt som flera år.
Tacksam för all tid med dig,
den finns alltid kvar med mig.
I år skulle du fyllt 100 år,
tresiffrigt är inte alla som når.
Var säker på att du skulle det,
det vet jag redan att du vet.
Du firades med fina blommor,
en dag full av sol och humlor.
Just en sådan dag du ville ha,
det gjorde mig så innerligt glad.
Jag älskar och saknar dig, mormor.
Ditt barnbarn Daniela