Till minne av min mormor, Mary Sigurdsson.

Älskade lilla mormor min, 
7 år sedan du somnat in.
Ekar ännu tomt utan dig, 
varje år har du saknats mig.
Din humor, glädje och energi, 
hade räckt ytterligare ett liv. 
Du på livet blev aldrig mätt, 
något liknande jag aldrig sett.

Du hade ett bubblande skratt, 
och var mitt livs största skatt. 
En varm och inbjudande famn, 
så fort jag nådde Visbys hamn. 
Någon jag kunde dela allt med,
och skratta med tills jag kved. 
Med dig var allt enkelt och fritt, 
var jag ledsen löstes det kvickt. 

För mig var du en sådan glädje, 
och du aldrig något åter krävde. 
Du bara var ditt generösa jag, 
ville alltid göra någon glad. 
Att skapa låg ju i din natur, 
och det gjorde du med bravur. 
Sockor, vantar och broderade ting,
var få saker ur denna samling.

Du älskade även att laga mat, 
spendera flera timmar med bak. 
Du skrev ned dina recept för hand, 
inuti små böcker du tog omhand. 
Chokladmuffinsen var min favorit, 
för dem hade jag obegränsad aptit. 
Så saftiga, fyllda och otroligt goda, 
hade kunnat säljas för många kronor.

Du hade alltid kameran till hands, 
fångade allt så fort du fick chans. 
Människor, djur, blommor och bak, 
men vänner och familj i huvudsak. 
Du samlade alla i albumen dina, 
intill fanns beskrivningar fina. 
Du sa att det var som att gå på bio,
du kunde bläddra i timmarna tio. 

Älskade saknade mormor min, 
ord att beskriva dig räcker ej till.
Sådan värme och kärlek i en kropp,
envishet och klokhet i en knopp. 
Jag kommer dig alltid att sakna, 
tänka på dig var gång jag vaknar.
Sov så sött så ses vi igen en dag,
men till dess för dig så lever jag.

Jag älskar dig, Mormor. 
Från ditt barnbarn Daniela