Till minne av Olle Hägg

Olle Hägg 351127-210929
Året är 1977 och jag är 10 år. Jag besöker gården vid Frigsarve i Stånga (eftersom dem har hästar) där bodde en Familj och en bonde som kom att prägla och bli en mentor i mitt liv. På gården fanns Olle Hägg med familj. 
Olle drev gården med mjölkkor, jordbruk och travhästar. Mitt första minne är att vi besöker russen och dem stora hästarna. Åren med Olle som främst blev som en extra pappa, visade och lärde mig allt jag kan om hästar, som att fodra, köra in, träna och tävla travhästar. Senare även ville han också lära mig avel som var ett av hans största intresse. 
Det blev många äventyr bland annat flytt av hästarna som skulle på bete och även hem. Minns så väl resorna till Fide och den gamla lastbilen som packades full av hästar för att sedan tillbringa hela sommaren på detta fantastiska bete i Fide vid havet. 
Resorna till Solvalla var alltid ett äventyr med stor förväntan och nervös förhoppning om att hitta rätt köpare och att möta alla dessa hästgubbar som alltid hade rätt i sitt avelstänk. Lastbilar och transporter full lastade med nervösa unghästar som trimmats, tvättats och putsats inför auktionen. Olle var noggrann och fanns hela tiden med och pratade in sig hos spekulanterna.
Olle kunde dyka upp oftast oanmäld i stallet eller hemma bara för att kolla läget och gärna kritisera med glimten i ögat, ge en känga med tex att ha täcken på hästarna ute i hagen från att varför satsa på ridhästar i stället för travhästar de senaste åren.
Mina döttrar Emelie och Angelica minns Olle med stor respekt, att komma hem till Olle och Maj-Britt och få fika med Maj-Britts godaste bullar glömmer dem aldrig. Att åka med på travet, stå vid räcket se Olle in action med att ”käka” på inför värmning och start. 

Olle kunde man alltid ringa till om man behövde hjälp med något allt vad det innebar. Som en vän för livet känns det ofattbart att han nu inte finns med oss längre, att inte kunna ringa eller bara ta en sväng till Stånga och bara snacka lite är oerhört tungt. 


En ros fäller sakta bladen
Ett ljus brinner stilla ut
En flämtande livslåga slocknar
En arbetsfylld levnad är slut
Sov till vindarnas smekande sång
Sov under grönskans mjuka fång 
Sov ifrån sorgen oro och strid,
Sov i underbar frid.