Till minne av Rolf Jacobson

Rolf Jacobson har avlidit 77 år gammal.
Närmast anhöriga är sambon Rita Larje samt barnen Karin, Maria, Kerstin och Pelle med familjer.

Han kunde härma fågelläten - ett 80-tal på repertoaren. Locka fram en fågel ur buskagen som en vän – som den nyfikna rödhaken i dödsannonsen. Naturen och allt däri av liv och skönhet var hans liv från början till slut. Det handlar om Rolf Jacobson som nu lämnat oss i stor saknad.
En genuin naturvårdare var han med gedigen kunskap stärkt av en akademisk examen med botanik, zoologi och geografi. Bred kunskap parat med äkta engagemang behövs sannerligen i vår tid, i var tid. Nu när natur och miljö är satt under press. Då behöver vi många som Rolf att hävda, medvetandegöra och engagera. 
Naturen blev hans följeslagare genom ett långt, rikt liv. Redan som liten parvel fanns naturen där. Under en sommar vid sjön Tisnaren i Södermanland kunde han följa livet i ett fiskgjusebo. Fågelintresset slog rot och blev en livslång passion. Ett livslångt engagemang, ja passion, blev också Stora Karlsö. Det började med en cykeltur på Gotland med Fältbiologerna med ett oförglömligt besök på Stora Karlsö. Där föddes en dröm, brukade han säga. En kärlek vid första ögonkastet som därefter ständigt fick nytt innehåll. En kärlek som också blev personlig då han för 20 år sedan på ön träffade Rita Larje, biolog och konstnär. Ett strävsamt par genom åren som betydde mycket för verksamheten på Stora Karlsö. De blev varandras livskamrater.
Rolf släppte aldrig engagemanget på ön som tog sig många uttryck genom 50 år. Nya undersökningar, nya tankar, nya idéer. Bland annat ett aktivt arbete i Karlsöbolagets styrelse under 17 år. Det fick jag själv uppleva under mina år som VD och styrelseordförande. Rolf och Rita tog initiativ till en bred bok 2005 om Stora Karlsö - ett standardverk då Karlsöbolaget fyllde 125 år.
Efter sin akademiska examen fick Rolf anställning vid länsstyrelsen på Gotland som ledde till många inventeringsuppdrag. Även om han senare kom att bosätta sig i Uppsala gick det inte att överge Gotland. Ett sommarviste vid vägs ände i Kräklingbo – en gammal gård med historia – kom att bli en oas. Tystnaden är påtaglig och stjärnhimlen makalös, brukande han gärna framhålla med sitt kluriga leende.
Att härma fågelläten var nog en del av hans musikalitet. Rolf sjöng i kör och tog gärna fram gitarren, som under Karlsöbolagets bolagsstämmor.
Saknaden är stor när Rolf nu gått vidare, men kvar finns så många fina minnen som ger oss ett leende.