Ska du med ut en sväng? Jaaa det vill jag svarar du på vår gemensamma dialekt. Jag ska bara ta på mig nåt först. Vad gör du då? Jag tittar på en serie. Men vill du bryta den då? Jaaa, vi går ut. Och ut gick vi med våra svarta krulliga hundar, en stor och en mindre i Ulla Hau, på vintern under snötyngda tallar, på våren med fågelsång, på sommaren med den där speciella varma sommardoften under de höga tallarna och under vackra, färgrika höstdagar. Ingen årstid var fel och vi hade kläder efter väder. Jag minns din tufsiga roliga vintermässa. Du var äkta och chosefri och sann utifrån din inre övertygelse, från klädval till djupare tankar och ideal.
Vi har båda arbetat i skolans värld och vi pratade om hur det borde vara, men inte är. Ibland var vi oense, men vi nådde alltid konsensus. Det var ganska stor åldersskillnad mellan oss, men våra samtal var ärliga och riktiga och nådde lätt djupare nyanser. Du var inte rädd för att öppna dig och berätta om ditt eget liv och det var spännande och givande att prata med dig. Du har varit med om en del Sylvi.
Vi var nyinflyttade på Fårö och du månade verkligen om att vi skulle trivas och stanna kvar på ön. Du kom med påsar med bullar och kakor från Sylvis och du bjöd på middag och vi bjöd tillbaka. Det kändes gott att ha dig som vän. Vi gjorde utflykter till Slite, gick på Gahms och shoppade och fikade och handlade vintage på Röda Korset. Vi gick även till systemet och du köpte små flaskor med gott vin. Vi pallade plommon hos en sommargranne och vi plockade nypon och du visade mig hur man rostar nyponen och lagar soppa. Bergmancenter ordnade med filmklubb och vi såg tidiga Bergman-filmer. Du hade alltid karameller med dig, ibland lite kladdig choklad och du bjöd frikostigt. Efter filmerna på vägen hem gjorde vi våra analyser. Både du och jag läser mycket och vi pratade ofta om böcker vi läst eller skulle läsa.
Du var så stolt över din stora familj med barn, barnbarn och barnbarnsbarn för dig var det det viktigaste i livet att du hade närhet i relationerna med var och en. Du var kreativ och konstnärlig och målade tavlor och du gjorde fantastiska små hus i lera. Du avbildade Fårö Kyrka, Sylvis Döttrar och också vårt hus. Jag fick en tavla av dig och den betyder mycket för mig.
Vi pratade om döden och du sa att du haft ett så bra liv så du var inte rädd för att dö.
Sedan när du blev sjuk så pratade du helt öppet om hur du kände för sjukdomen. En vårdag visade du mig Klintängarna och då visste vi båda om allvaret i det som gällde. Du brydde dig om vår familj och när jag berättade att Lars-Åke och jag skulle bli morföräldrar så blev du lika glad som vi var. Du hann aldrig få veta om Majken i livet, men jag vet att du vet ändå. Sista gången vi gjorde en utflykt tillsammans var någon gång i oktober. Du kom förbi oss och du gick med käpp och ville att vi skulle ta en sväng. Du orkade inte gå så långt, men föreslog en fika på Sylvis. Jag bjuder sa du, ta för dig! Bullar och kakor, ska du inte ha mera?
Jag är så glad och tacksam över att fått lära känna dig och din värld. Vi hade kul ihop. Högt i tak med många skratt. Jag gick förbi ditt hus i dag och jag saknar dig, din humor och värme och din aldrig sinande energi och livsglädje.