Den 16 juli, vid 96 års ålder, befordrades majoren i Frälsningsarmén, Vera Andersson, till härligheten. Hon lämnade sina syskonbarn, sin goda vän, släkt, vänner och Frälsningsarmén i Oskarshamn.
Vera Andersson föddes på Austers gård i Hangvars socken på Gotland.
I tjugoårsåldern flyttade hon till Hälsingland för att hjälpa sin bror i lantbruket. Förmodligen var det där Vera kom i kontakt med Frälsningsarmén och blev en kristen. 1949 startade hon sin utbildning till frälsningsofficer och som nybliven löjtnant fick hon order till Smedjebacken i Dalarna. En trettiofemårig tjänstgöringstid följde. Frälsningsarméns officerare på den tiden flyttade så gott som varje år och Vera Andersson blev hemmastadd på många orter. Bostads- och tjänsteorterna blev, bland flera andra, Kramfors, Ronneby, Sysslebäck och Oskarshamn. I Ronneby fick Vera en medhjälpare vid namn Karin Westberg. Mellan de båda officerarna utvecklades ett mångårigt kamratskap som blev till nytta i arbetet för medmänniskor. Vera var en god förkunnare som hade lätt att förmedla Bibelns budskap och Karin sjöng och spelade gärna. I två städer arbetade de båda så länge som sex år på varje plats, först i Veras hemtakter på Gotland och senare i Oskarshamn. I den småländska staden bosatte sig de båda som pensionärer.
På sin fritid tyckte Vera Andersson om att göra bilturer och andra resor. Att exempelvis besöka bibliska platser i Egypten och Israel gav oförglömliga upplevelser och minnen. Under sommarsemestrarna var det husvagnsvistelser på Gotland som gällde. Ett av Veras syskonbarn beskriver sin moster som en bra människa och en person det var lätt att prata med. En medarbetare i Frälsningsarmén berättar hur Vera månade om människor, hur hon var välorganiserad, noggrann och en duktig predikant man gärna lyssnade till.
Saknar Vera Andersson närmast gör syskonbarnen Mait Johansson, Ingrid Färggren, Mona Nilsson och Jan Andersson med familjer, vännen Karin Westberg samt släkt och vänner i och utanför Frälsningsarmén.