Vädergudarna hade lovat lite småbusigt väder denna dag då de södra och östra delarna av sockengränserna skulle utforskas. Trots detta mötte 16 stycken mer eller mindre elektrifierade cyklister upp på mötesplatsen vid infarten till Suderbys herrgård. Den väl förberedde turledaren Sylve Klinth berättade om dagens förutsättningar, delade ut kartor och pekade ut vår ungefärliga färdväg de kommande timmarna.
Vi startade med en kort tur till den södra gränsen mot Stenkumla. Tanken var att kanske kunna besöka mötespunkten mellan Västerhejde, Stenkumla och Tofta socknar på skjutfältet, men det tillät inte militärledningen denna dag.
Vi vände norrut, via herrgården tog vi oss på stigar och över åkrar via svårtillgängliga kämpgravar och övervuxna hålvägar och till ett stopp vid Brödstenen. På många ställen åkte vi förbi de skyltar som satts upp i samband med Hembygdsföreningens Kul tur-projekt.
Vidare österut, en avstickare mot Fågelsången i Stenkumla (som för många var tämligen okänt) och sedan till gränsstenarna mellan Västerhejde, Träkumla och Stenkumla. Hela tiden pekade och berättade Sylve om gränsdragningen som flera gånger ändrats beroende på skiftande ägarförhållanden.
Om stigarna vi cyklat på varit smala och vindlande så långt var det inget emot de spår Sylve ledde oss vidare på i området i öster mellan Handskmyr och grusgroparna i Träkumla. Det gällde verkligen att hålla tungan rätt i mun för att inte tappa balansen på en rot eller sten eller få tvärstopp i en lös sandbank. Vi färdades på leder som inte många av oss hade besökt tidigare. Och inte märkte vi så mycket av det blåsväder som vi hörde bruset av över våra huvuden.
Slutligen nådde vi punkten där föregående års gränscykling avslutades och därmed knöt vi ihop två års intressanta gränsupptäckter. Alla deltagare gav en uppskattande applåd åt Sylve som dessutom arvoderades med årets Från Gutabygd. Ovanpå detta smakade innehållet i matsäcken särskilt gott där i skogsbacken.