Helena Wessman har skapat en egen och särskild form för att lyfta fram gotländskt kulturarv. Det vore lätt med en diktare som Gustaf Larsson. Hans dikter har tonsatts och sjungs. Men är inte Svante Pettersson rätt bortglömd? Han som skapade 1900-talets schlager. Och Anna Kajsa Hallgard har bara skrivit berättande prosa.
Helena Wessman har vävt samman en Berättarkonsert med just Anna Kajsas texter och Svantes musik som hon i sommar framförde i Bara ödekyrka, vid Bottarvegården i Vamlingbo, i Hus fiskeläge och vid Vike minnesgård.
Det började med lite roligt, en av Allan Nilssons lättsamma pasjasar: Om blinde Hans och musiken. Hur en tungsint religion på 1800-talet dömde ut de lite råa folkliga nöjena och fick spelmannen att slå sönder sin fiol. Tills Blinde Hans i protest spelade upp till dans och glädjen återkom. Där passar en vals från Grodda.
Novellen Flickan i tobakshandeln är så typisk Hallgard. Börjar som en veckotidningsnovell men fortsätter ner i de djup av otillräcklighet och ensamhet som livet rymmer. Den ena utvecklas och tar för sig. Den andra bli kvar, fångad, dömd att leva för andra. Den här gången är kvinnan den starka, modiga.
Två polskor av Lars ”Hagebyen” Jacobsson som levde på 1700-talet omsluter läsningen, särskilt den ena tycktes mig så vacker. Så interfolieras textpartierna med polskor och en vals av Svante Pettersson, somliga glada och dansanta, andra mer eftertänksamma.
Helena Wessman har lyft fram två konstnärsskap i vårt gotländska kulturarv och utvecklat det under tre somrar. Idén är genial och det är bara att hoppas på fortsättning. Man väntar sig inte att en rektor på Kungliga musikhögskolan ska vara dragspelsvirtuos, men det är hon verkligen. Vilken stämning hon skapade i den gamla ruinen när Sångpolskans toner flöt ut i sommarkvällen.