Och ... vämeböljan höll oss i ett stadigt grepp ... men det skrämde inte trettiotalet cyklister.
Ia och Staffan ledde turen med bravur. Den utgick från Klinte kyrka.
Donner hade på 1700-talet både handelshus, skeppsvarv och kalkbränning. Av Jacob Donner köpte tysken Helmuth Wöhler Klintebys gård 1874. Han startade brännvinsbränneri, som sedan gick i konkurs efter femton år. Sonen Willy fortsatte med potatismjöl- och konservfabrik 1915.
Helmuth var en vänligt sinnad man. Klinteberget var kalhugget för stenbrytningen och kalkugnar. Han ville att berget skulle bli ”socknens gemensamma egendom” och köpte in bokplantor för plantering. Han ivrade också för de gotländska ängarna och naturskyddet.
Sonen Willy Wöhler köpte Stora Karlsö och grundade St. Karlsö Jagt- och Djurskyddsförening, och räddade därmed öns fågelliv.
Med sin fru Maria (f. Herlitz) fick de sju barn. Familjen levde fattigt, tills Maria fick ärva pengar till att bygga och driva Pensionat Warfsholm 1899.
Willy hade också ett ponny-stuteri. Hans häst blev stamfader nr 1 och anses ha räddat russ-stammen på Gotland.
Han älskade också fester och tokiga upptåg. Han och hans vänner kom ut till Karlsö en dag före harjakten. Hararna drevs ihop, märktes och släpptes ut dagen därpå, när Karlsö-klubbens fina herrar kommit och Willy blåste revelj.
Vännerna bodde i grottan Stora Förvar. En kväll dansade de nakna kring en kopparkittel, som var deras punchbål. De målade sina ansikten med sot och lekte pojklekar.
Om Koviks fiskeläge berättade Ronny Sagebrand roligt och ingående, medan vi drack kaffet. Vi for vidare mot västergarnsvallen, och mot Petarve vattensåg, där Ove Norragård berättade om den unika historien. Även om konstnären Erik Olsson.
Så kom vi till Sanda och Lars Gullin-museet, där vi hittade skuggor stora nog, för vår lunchrast. Åter vid Klinte kyrka var 3,5 mil avverkade, och vindens fläkt var uthärdlig.