Orkidévandring i kvällningen

Vädret var stilla och varmt. Det enda som hördes var en gök som ihärdigt hoade i väster och en hackspett som trummade. Dagens vandring i det fina naturreservatet fokuserades till en del på orkidéer. Skulle vi nå upp till tio arter? 
Vi vandrade över vida utmarker som tidigare formats av årligt bete, och där betet sedan ett antal år återupptagits. På håll hördes nötkreatur råma. Orkidéer började dyka upp längs stigen. S:t Persnycklarna höll på att bli överblommande. Tvåblad fanns här och var, lite svåra att se då de har gröna blommor. Brudsporre och skogsnattviol var det gott om. Flugblomster är lite svåra att syn på, men växte här och där. När vi passerat beteshagen såg vi vit skogslilja, skogsnycklar, sumpnycklar, ängsnycklar och blodnycklar. Till och med några exemplar av salepsrot hade hunnit slå ut. Slutligen nådde vi vändpunkten på kvällens vandring, en känd lokal för guckusko. Den blommade rikligt och stod i sin finaste blom. Väl värd att beundra och fundera över. Varför växer den just här? 
Efter välbehövlig kvällsfika vände vi åter mot parkeringsplatsen och gick då en lite annan väg över våtmarkerna på en spång. Solen gick ner. Skymningen tilltog. Vi hade hoppats på att få ögonen på krutbrännare, men misslyckades med det. Det hade blivit för mörkt. Men tolv skådade orkidéarter måste anses som klart godkänt. Utöver orkidéerna såg vi många andra arter under ledning av Anders Lekander som höll i trådarna. Särskilt kan nämnas fjälltätört, som man hittar här och var i Gotlands våtmarker, men som annars växer i Sveriges fjälltrakter. Idegran är en annan specialitet för området. För hästar och människor är den giftig, men vi såg att någon betat på lågt hängande grenar. Rådjur eller lamm? Åter på parkeringen lyssnade vi efter nattskärra, men hördes inte denna kväll. Nöjda ändå vände vi bilarna hemåt efter en fantastisk kväll i Gotlands magiska natur.