Varför har Gotland så många medeltida kyrkor kvar?

Det var rubriken på lektor Jakob Lindblads föredrag torsdag 6 augusti i Eksta kyrka. Arrangör var Eksta hembygdsförening och Klinte pastorat. Först och främst konstaterade Lindblad att Gotland utmärker sig i en nationell jämförelse med sin mångfald av medeltida kyrkor. Visst finns det medeltida kyrkor runt om i vårt land, men dels är de ofta uppförda under senmedeltid, och de konkurrerar ofta i landskapet med såväl barockkyrkor från 1600-tal som 1800-talets ”Tegnérlador”. Under svensk stormaktstid byggdes många medeltida kyrkor om, om de inte revs för helt nya byggnader. Men det är framförallt under senare delen av 1700-talet och fram till 1800-talets slut som Sveriges landsbygdskyrkor rivs för nya, ljusa och framförallt större kyrkobyggnader. Över 1000 medeltida kyrkor rivs under denna period. Men inte på Gotland; Varför? Framförallt så byggde man här gedigna, stora påkostade kyrkor redan på 1200-talet, men som under 1300-talet följdes av en rejäl nedgång i konjunkturerna och fick därför stå kvar. Reformationen på 1530-talet påverkade framförallt klostren som drogs in till staten. I slutet av 1600-talet sker en upprustning av många av öns kyrkor. Under 1800-talets andra hälft upplever landsbygden i hela landet en befolkningsexplosion. På fastlandet river man återigen många av de gamla kyrkorna och bygger nytt; men på Gotland finns redan stora ståtliga, visserligen medeltida kyrkor, och som lätt kunde anpassas till en större församling och de nya idealen. Större fönsteröppningar togs upp och många kyrkor vitputsades invändigt – men de revs inte. När vi kommer in på 1900-talet har trenden åter vänt – nu ska det medeltida fram och bevaras. Dock inte i Eksta kyrka – här har 1850-talets ljusa klassicistiska ideal bevarats. Så den av många ansedd som ”den mest förstörda kyrkan på Gotland”, har ett stort konsthistoriskt värde – den är en av få som fått behålla den klassicistiska 1800-tals dräkten – det ska vi Eksta bor vara stolta över!