Västergarns sommarmålare

Den gångna sommaren blev, som alla vet, olik andra somrar. Vi skulle hålla avstånd, tvätta händerna och inte umgås med för många personer samtidigt. De så kallade ”70-plussarna” skulle vara särskilt försiktiga och så vidare. Sommaren tedde sig plötsligt full av restriktioner. Många aktiviteter hade legat på is en tid, och några kände sorg över detta. Vad kunde man göra, för att det inte skulle bli så tråkigt?
Några damer hade ju tidigare ägnat sig åt måleri i studiecirklar och på kurser. Varför inte samlas på en naturskön, intressant plats och måla? Exempelvis på en onsdagsförmiddag, hålla på så länge man orkade och ville, och ha matsäck med sig för att orka med! 
Sagt och gjort! Det var ungefär tio damer som var intresserade. Vi tiotiden på förmiddagen dök de upp med pick och pack. De flesta gångerna var vi i Kovik, där vi bland sjöbodar, båtar, pirer och själva naturen kunde hitta inspirerande motiv. Vi var också någon gång i Djupvik, och några gånger vid Warfsholm. Överallt fanns miljöer att föreviga med färg och pensel. 
Samtidigt som vi målade kunde vi utbyta råd och få tips om hur man får fram skuggor, glitter i vattenytan och andra ”knep”. Vid lunchtid tog vi fram våra matsäckar och satte oss tillsammans för mat och prat. Mycket trevligt. Dessutom var vädret de allra flesta gångerna riktigt strålande vackert! Vad mer kan man begära! Vi njöt.
Nu är det snart riktig höst, och då hoppas vi komma igång med träffar inomhus i Västergarns hembygdsgård, med Ingela Penje som ledare. Vi ordnar så vi kan hålla avstånd och följa andra restriktioner även då, så vi kan få hålla på med det vi gillar så bra, och som skänker glädje och ork!