Vi var bjudna till fest!

Hej! Så kul att ses igen! Sjutton cyklister hade trotsat värmen. Svalkande havsvindar. Här fick vi ta del av andras kunskaper och ambitioner. 
Den här turen tog vi del av Ingvars och Tinas kunskaper om vind, sol och kraft nere på Näsudden. 
Vi stannade till vid den egensinnige Kurt Nicklason på Sigsarve: ”Ni är väl i den åldern att ni fått bägge vaccindoser? Ja, det har jag med ...” Kurt har inrett en lada med lammskinn och konsthantverk. Han berättade livfullt om sin utveckling av Gutekorns Vårspelt. Han talade om Labans drängar, det äldsta vetet, om gyllene halvmånen ... ”Jaa, man ska inte bråka med naturen och de små insekterna. För de är mina arbetskamrater! Apropå vindkraftverk ... min bror Göte ... han startade det första vindkraftverket här - redan 1988”.
Vi cyklade rätt in i vindkraftparken. Ingvar berättade initierat. Man vill modernisera och effektivisera och ersätta 19 äldre verk mot 8 nya, som producerar fyra gånger så mycket el. Första platsen i Sverige där vindkraften prövades på allvar, var här. Den växte till ca 100 verk och är Sveriges tätaste. För att skydda fåglar vill man måla en vinge svart. Man forskar om vind och sol och alla invånarna här är för. Vår upplevelse var, att här var tyst. Från en radaranläggning kan man se fåglar i luften och stänger av vid behov. Förr fanns här väderkvarnar, och allt var kalhygge. 
Det är viktigt med vatten, och det lutar svagt mot Nisseviken. Vi kom till Romkäldu, från 1880-talet. Härifrån hämtade man vatten för folk och fä, från en aldrig sinande källa. Kanske var det här som Jöns Hjorter (f. 1820) fick sina religiösa tankar. Han startade Hjorterianerna i Burs, där hans kapell fortfarande finns bevarat.
Trött i kroppen efter 3,2 mil, men nöjd i sinnet och full av intryck.