Levnadsglad, sprallig, omtänksam, familjär, sprudlande och klok. Så beskriver Charlotta Harrsjö Grahn sin ett och ett halvt år yngre syster Rebecca. I början av 2000-talet bodde systrarna i Stockholm, där de båda drömde om att tillsammans få gå med sina barnvagnar.
På Rebeccas 27-årsdag i februari 2001 bjöd hon och fästmannen Jörgen in Charlotta med maken Tomas på födelsedagsmiddag.
– Den kvällen satt vi och planerade inför deras bröllop som skulle ha ägt rum i juni samma år, berättar storasystern.
Mitt i allt kärleksrus hade de aldrig kunnat förutspå den dramatiska vändning som livet skulle ta några timmar senare.
– När hon var på väg hem från jobbet dagen därpå kom en drogpåverkad bilist och körde på henne när hon var på väg över ett obevakat övergångsställe i Aspudden, berättar Charlotta.
Medan den 48-årige missbrukaren körde vidare landade Rebecca 40 meter bort från olycksplatsen. När räddningspersonalen skulle identifiera henne kunde de inte hitta några id-handlingar. Det enda hon hade i fickan var skisserna på deras bröllopsinbjudan.
– Det var ett ögonblick, sedan ändrades livet, för så många, för alltid.
På sjukhuset konstaterade läkarna att Rebecca hade drabbats av en traumatisk hjärnskada. Hon kunde inte längre kommunicera, inte gå, inte le. För att få i sig näring matades hon genom en peg i magen.
När bröllopsdagen kom, den 9 juni, fick Rebecca för första gången lämna sjukhuset sedan olyckan. De åkte då till Hagaparken, en plats som betydde mycket för henne och fästmannen Jörgen.
– Hon hade köpt en guldrova i morgongåva till honom. Nu fick han den av pappa istället, säger Charlotta.
Två månader senare fattade Jörgen det tuffa beslutet att bryta med Rebecca.
I ett och ett halvt år bodde hon på sjukhus, innan hon till slut fick flytta hem till Gotland.
– Mamma och pappa har berättat att hon drog en lättnadens suck när hon fick se huset på Klinttorget, säger Charlotta.
Hennes syster skulle egentligen ha placerats på ett gruppboende, men föräldrarna bestämde att hon skulle vårdas i hemmet.
– Det jag saknade i början var allt det man tidigare hade tagit för givet. Det som bara två systrar förstår. De gemensamma minnena och allt vi tidigare hade hjälpt varandra med. Och jag sörjde att mitt framtida barn aldrig skulle få lära känna den Rebecca var innan olyckan, säger Charlotta och fortsätter:
– Samtidigt var jag så tacksam över att jag fick ha henne kvar. Att jag kunde ta på henne, vara med henne, hjälpa henne.
Mannen som körde på Rebecca var en återfallsförbrytare som saknade körkort och hade trots det nio bilar, alla med körförbud. Han dömdes till tre års fängelse och kom ut efter ett och ett halvt. Rebeccas livsöde var inget som hindrade honom från att återigen sätta sig bakom ratten drogpåverkad.
– Hon var bara en av alla åtalspunkter.
Efter 17 år som hjärnskadad tog slutligen en lunginflammation Rebeccas liv, den fjärde mars 2018. Trots det stora tomrummet beskriver Charlotta sin lillasysters död som något fint.
– Fler av oss i närmaste släkten var med när hon gick ur tiden. Vi sjöng psalmer och skrattade och grät om vartannat. Rummet var fyllt av omsorg och kärlek. När hon somnade in tog änglarna emot henne, de var med oss, säger Charlotta.
På begravningen kom många som Rebecca hade mött längs livets krokiga väg. En av dem var ex-fästmannen Jörgen.
– Det var så fint att se att Rebecca har berört så många.
Efter att ha jobbat heltid som personlig assistent åt sin syster gick Charlotta tillbaka till arbetet inom Svenska kyrkan. I dag arbetar hon som frivilligsamordnare i Norra Gotlands pastorat.
På söndag kommer Charlotta att berätta om sin allra käraste syster i Bro kyrka klockan 18. Två till tre gånger per termin arrangerar församlingen ”Ögonblick”, där personer berättar om de händelser som har förändrat deras liv.
– Jag tror inte att Rebecca hade ett tråkigt liv. Det blev inte som hon hade tänkt men det liv som blev, det blev gott ändå.
– Hennes liv var fullt i det lilla, de små nyanserna var hennes liv.