– Sådana här kan vara bra att ha, säger Simon Gustafsson och håller upp ett par handledsskydd. Om man tar emot sig med händerna så skyddar de en del.
Han är fritidsledare och har själv skejtat i många år, så han borde veta. De sex deltagarna – enbart killar – står ganska tystlåtna och håller i sina brädor. Om bara några minuter kommer de att vara ute på skolgården och uppmuntra varandra att testa nya trick, men än så länge är det en mer återhållsam stämning.
Citygården Sommar är Gotlands enda fritidsgård med tonåringar som målgrupp som har sommaröppet. Tidigare hette fritidsgården Lagret, då det från början låg i Icas gamla lager på Österby, men från och med i år har man döpt om det till Citygården Sommar. Här sker under sommaren en mängd olika aktiviteter, allt från låtskrivarkollo till paintball. När GA besöker gården är det första dagen på det fyra dagar långa skejtkollo som hålls under veckan. Tre dagar kommer deltagarna att hålla till vid ungdomsgårdens lokaler på Solbergaskolan, för att på den fjärde ta en tidig morgonfärja till Stockholm och Högdalens skejtpark. Hela skejtkollot är – precis som ungdomsgårdens alla andra aktiviteter under sommaren – helt kostnadsfritt.
– Det finns ett behov av gratis fritidsaktiviteter, sådant som alla kan vara med på, säger Jean-Pierre Granvald. Han är fritidsledare och en av två verksamhetsansvariga på Citygården Sommar. Under sommaren arbetar här fritidsledare från hela ön, när de andra gårdarna är stängda. Jean-Pierre jobbar i vanliga fall på ungdomsgården i Klinte medan kollegan Simon arbetar på Puma, en av Visbys ungdomsgårdar. Och just Puma hängde faktiskt Jean-Pierre själv på när han var yngre.
– Jag var där till stängning flera dagar i veckan, säger han.
På gymnasiet gick han byggprogrammet, men skolade senare om sig och har nu arbetat som fritidsledare i snart fyra år. Och han har inga planer på att sluta.
– Jag vill verkligen fortsätta med det här. Det är ett jobb som aldrig tar slut, man hamnar alltid i nya situationer, säger han.
– Varför har du så breda hjul?
Jean-Pierre tittar ner på Eskil Bjerke-Heilborns, 14, bräda och skakar teatraliskt på huvudet.
– Jag har alltid haft det, jag gillar det, svarar Eskil med en axelryckning.
De ger sig in i en diskussion om vilken sorts hjul de föredrar och hur hjulen påverkar brädans egenskaper. Eskils yngre bror, Elvis Bjerke-Heilborn, 11, ruckar på sina hjul för att visa att de är lite lösa.
– Såhär är perfekt, att de rör sig några milimeter åt sidorna. Jag vet inte varför, men så vill jag ha det, säger han.
Medan skejtkollots deltagare fortsätter att göra trick på de små ramper och lådor som Jean-Pierre och Simon Gustafsson har snickrat ihop, förklarar Jean-Pierre att det kan vara skönt att som fritidsledare göra något man själv är intresserad av.
– Det är lättare att skapa relation med besökarna när man har någonting gemensamt. Samtidigt som det också finns ett värde i att jag testar saker som jag inte kan alls, så att ungdomarna får lära mig. På så sätt får vi ett utbyte åt båda hållen.
Simone Jequier, 13, och Lionel Cubas, 12, kommer in genom den öppna porten vid halv tre-tiden. När de får veta att gården egentligen öppnar först vid tre försvinner de iväg ett tag, och kommer sen tillbaka. De bor båda i Stockholmsområdet, men deras familjer brukar alltid vara på Gotland tillsammans över sommaren. De berättar att deras storasystrar tyckt mycket om att vara på Lagret, och nu vill de själva gå hit för att träffa nya vänner.
– Vi kan ju umgås med varandra, gå på stan och så, men då lär man inte känna några nya personer, säger Simone.
Hon tror att det kan bli ensamt för många ungdomar under sommaren.
– Man har ingenting att göra när ens vänner åker iväg i flera veckor – som exempelvis jag gör – och då är det bra att det finns någonstans att gå.
Ute på skolgården visar John Sköllermark, 16, sitt bästa skejttrick – en "heel flip". Han förklarar att det liknar en "kick flip", det kanske mest kända skateboard-tricket, men att det görs åt motsatt håll. Istället för att trycka till brädan med tåspetsarna och på så sätt få den att snurra ett varv i luften, trycker John till med hälen. Det gör att brädan snurrar åt andra hållet, innan han landar på den med båda fötterna igen. För John är skejtandet något som alltid finns i huvudet.
– När jag går till skolan på morgonen ser jag kanske en trappa som ser kul ut, och då går jag dit och skejtar när jag kan.
Han kan själv, eller tillsammans med andra, åka runt i stan och leta efter "spots" – bra ställen att skejta på. Och i sommar har han mycket tid till det.
– Jag putsade smycken som sommarjobb, men nu är jag klar med det. Mina kompisar jobbar, men jag kör på med skejtandet, säger han.
Efter några timmar av skejtande blir det ett lugnare tempo bland deltagarna på skejtkollot. Det ramlar in fler besökare till ungdomssgården, vissa för att spela biljard på något av de två biljardbord som finns, andra för att se åttondelsfinalen i fotbolls-VM mellan Sverige och Schweiz. I de små träd som står i krukor runtom i lokalen hänger Sverigeflaggor och gula och blåa ballonger, matchdagen till ära. Ute på skolgården sitter Jean-Pierre och Simon och ropar uppmuntrande till de kollodeltagare som fortfarande håller igång.
– Hela den här verksamheten bygger ju på frivillighet. Ungdomarna ska kunna känna att de kan komma hit och vara precis som de vill. Och det betyder att vi som jobbar här får ta många olika roller. Jag får ha samtal om jobbiga relationer och känslor, men också vara lekfarbror, säger Jean-Pierre Granvald.