Stångaspelen behöver ingen närmare presentation – eller? För fastlänningar och andra utomstående måste gutarnas olympiad, och gutnisk idrott i största allmänhet, framstå som en ganska märklig företeelse.
Här, på denna traditionstyngda gräsplätt i Stånga, har åtskilliga sommarvikarier på sportredaktionen grävt sin grav (DET HETER KASTA VARPA, INTE SPELA VARPA!), så alldeles solklart är det nog inte.
Tävlingsledaren Mikael Nilsson har ett bekant svar till hands.
– Stångaspelen är en folkfest helt enkelt. Det här är gotländsk kultur som gått i arv generation efter generation, säger han.
Hjalmar Björk är ett levande exempel på det där med att intresset för gutnisk idrott går i arv. När storebrorsans pärkmatch är över passar han på att slå några bollar på skoj med pappa Magnus.
Är det du som indoktrinerat Hjalmar?
Magnus Björk bedyrar sin oskuld och pekar på frugan, Anna.
– Jag började när jag var tio spelade sedan i 30 år. Vi tänkte aldrig att nu måste vi se till att traditionen tas upp av våra barn – det bara blev så, säger hon.
Anna Björk avslöjar i förbifarten att Magnus, hör och häpna, är född på fastlandet; han har alltså inte pärken i blodet.
– Jag kommer ihåg att jag tyckte att det här var ju en underlig sport första gången jag stötte på den. Men jag lärde mig att uppskatta den, säger han.
Det gjorde även Sofia Rudolph – inflyttad fastlänning hon med – som sitter bänkad på åskådarplats tillsammans med de andra.
– När vi var här som besökare – då var vi fortfarande bara sommargotlänningar – framstod allt som mycket exotiskt. Alla dessa märkliga regler ... Nu har jag insett hur mycket samhörighet det är kring Stångaspelen. Som nyinflyttade har det här hjälpt oss att komma in i den gotländska gemenskapen, säger hon.
– Jag tror att man måste inse hur enkelt pärk egentligen är, trots alla regler och den underförstådda gentlemannamässigheten som kan vara svår att sätta sig in i. Vissa äldre vill ju inte att man svär på plan till exempel, inflikar Magnus Björk.
– Sedan är det få evenemang som är så okommersiella på Gotland, det gillar jag.
100 meter bort knyter en tävlande näven och ropar "Fy f-n vad bra!" på bred gotländska – utan att få en reprimand.
Och apropå kommers är cigg och snus storsäljare på ICA Nära Malmhallen under gutarnas olympiad.
Kanske har de som kommer till Stångaspelen utifrån bättre koll på de oskrivna lagarna än ursprungsbefolkningen?