En svag saltbris sveper våra ansikten när vi går ner mot havet. Sanden silar slät mellan tårna; strandrensaren körs varje dag under sommaren. Det bränner lätt i huden under fötterna, solen skimrar från en kupol av sommarblått och vågorna rullar milt mot stranden. Knädjupt i havet möter vi Lena Olsson.
– Det är premiär i dag, säger hon. Jag blev av med gipset i går.
Hon berättar att hon redan i morse kände i luften att det skulle bli en varm dag. Om en vecka börjar hon jobba.
– Jag får passa på innan dess, säger hon.
I strandbrynet sitter Mattias Minati. Hans barn bygger ett sandslott, med hinkar kupar de upp fuktig sand från havet. De har varit här nästan hela dagen. Det är gotlandsvistelsens sista timmar, ikväll åker de tillbaka till Stockholm.
På måndag börjar livräddarna bevaka stranden. Det rör sig om sju personer som arbetar i skift mellan klockan 10 och 18. Tofta strand är Gotlands enda strand som är bemannnad med livräddare. Det rör sig om sju personer som arbetar ideellt på sin semester,som lön har de mat och husrum intill stranden.
– Det är bra att de gör det frivilligt, då är det intresset som styr och inte att man tjänar mycket pengar på det, säger Kjell Thuresson, ordförande för Svenska Livräddningssällskapet Gotland.
Det rör sig sällan om någon större dramatik, oftast handlar det om att hjälpa till vid insektsbett och stick.Vid vissa tillfällen får de hjälpa krögarna vid strandserveringen att avgöra om någon av gästerna behöver sjukhusvård. Det är också vanligt att barn har kommit vilse. Det är också vanligt att barn har kommit vilse.
– Men man vet inte hur mycket som hade hänt om vi inte hade varit här, säger Kjell Thuresson.