Allt började år 2010 i det rosa huset i centrala Visby där företagets grundare bor under stora delar av året. I husets nedervåning drivs den butiksverksamhet som till en början var ett familjeprojekt som bidrog med positiv energi under en svår tid i deras liv.
– Vi startade Idyllien i samband med att vår yngsta dotter Leia blev sjuk i cancer. När allt var som svårast hade vi något att fokusera på tillsammans och det var väldigt viktigt för oss, säger Leias mamma Catrin Kylberg.
Efter flera års kamp mot sjukdomen tog Leias liv slut år 2015. Då var hon 14 år. Familjen bestämde sig för att använda verksamheten de byggt upp till att hjälpa familjer, som precis som de gjort, spenderar mycket tid inom sjukhusets väggar.
- Vi ville använda Idyllien som en plattform för samarbeten och så har det verkligen blivit. Här på ön är det både privatpersoner och lokala företag som på olika sätt hjälper oss att skapa värden för projekten, säger Catrin Kylberg.
Överskottet från verksamheten används nu helt och hållet till projektet Idyllienhoppet. De egna erfarenheterna från Leias sjukdomstid kombineras med dialoger med experter, som barnpsykologer och lekterapeuter. Tillsammans tar de fram projekt med funktioner som främst är utformade för sjuka barn, men även för föräldrar, syskon och personal. Syftet är att göra deras sjukhusvistelser bättre.
Hittills har Idyllienhoppet gjort det möjligt att bistå barnsjukhus med lekfulla brickor som dagligen används för att bära in kreativt lekmaterial till de barn som är för trötta eller sjuka att lämna sina sängar. Nu ska väggklistermärken, "wallies", sättas upp på väggarna som omsluter alla 39 barnsjukhus i Sverige.
– Jag har tittat på kala sjukhusväggar i tio års tid. Vi ville hitta ett enkelt och naturligt sätt att komma in i rummen, att få in kärlek och lite busighet. Det är också ett sätt att påminna människorna där inne om att vi på utsidan tänker på dem, säger Catrin Kylberg.
Elise Kylberg, en av Leias äldre systrar, är hjärnan och designern bakom motiven på brickorna och väggklistermärkena. Genom att berätta historier med hjälp av bilder hoppas hon att motiven ska kunna främja barnens fantasi, men också underlätta kommunikationen med familj och sjukhuspersonal.
– Bilderna ska kunna berätta en story, något som ger barnen utrymme för egen tolkning och uttryck av känslor. Bilder kan fungera som en form av distraktion och det är viktigt i en allvarlig miljö där barn inte alltid har möjlighet att få vara barn, säger Elise Kylberg.
Hon fortsätter:
– Vi valde kaninmotivet som identitet för projektet eftersom det var Leias favoritdjur. I kaninens hopprörelse finns just ordet hopp och det är något som behövs när allt är svårt.
Till sin hjälp har Elise Kylberg bland annat haft barnpsykologen Reyhaneh Ahangaran, som är en av dem som familjen kom i kontakt med under tiden då Leia var sjuk.
– Hon har varit till väldigt stor hjälp. Vi har gått igenom allt från färgterapi där vi pratat om vilka färger som är bäst för barnen, till att se till att alla känslor kan vävas in i motiven, säger Elise Kylberg.
Kontakten med professionella inom exempelvis lekterapi och barnpsykologi är något som både Elise och Catrin understryker vikten av.
– Vi har ju bara våra egna erfarenheter, men det finns många andra fruktansvärda sjukdomar, besked och situationer som så många familjer måste ta sig igenom dagligen, säger Catrin Kylberg.
Catrin Kylberg menar att lekterapin har en viktig funktion i barnens tillfrisknande och att deras arbete gjorde mycket för dottern Leia.
– Lekterapeuterna har en fantastisk förmåga att göra sjukhusvistelsen bättre för både barn och anhöriga. Så var det definitivt för oss och det var därför självklart att samarbeta med dem i våra projekt, säger hon.
Pia Andersson är lekterapeut på lasarettet i Visby. Hon är en av de experter som familjen Kylberg haft tät kontakt med under projektens gång.
– Brickorna har blivit ett otroligt viktigt arbetsverktyg för oss och övrig sjukhuspersonal. De ger oss möjlighet att ta en mer naturlig och avslappnad kontakt med barnen vilket kan vara helt avgörande för deras upplevelse av olika situationer, säger Pia Andersson.
Lekterapeuten tror att kaninmotiven på väggarna kommer att göra en betydande skillnad för många familjer. De bidrar till att göra rummen mer barnvänliga men skapar även ett samband mellan olika platser menar hon, vilket skapar trygghet.
– Eftersom att många måste byta sjukhus under sjukdomstiden för att få specialisthjälp skapar det här en igenkänningsfaktor. Det gör en stor skillnad för barnen att få se och känna igen samma motiv vid alla barnavdelningar på sjukhusen de kommer till, säger hon.