Efter en vår med inställda vandringar p g a pandemin kändes det extra roligt att genomföra Visbyvandringen i 1800-talets spår en solig söndag i början på oktober. Vi var runt ett trettiotal som samlades i Almedalen där Anna Säve-Söderbergh och jag började med att ge en bild av livet i Visby på 1800-talet.
På 1800- talet bodde de allra flesta inför muren och den var en gräns mellan gammalt och nytt. Handel, jordbruk, hantverk och fiske var de främsta näringarna och de djur som hölls i staden hade sina betesmarker utanför muren. Visby en av rikets främsta stapelstäder med inrikes- och utrikeshandel. Det Donnerska huset och andra handelshus dominerade näringslivet och hade även direkt inflytande över kalkhanteringen.
Under andra halvseklet ökade Visbys befolkning med drygt 85% och det fanns ett stort behov av skolor och sjukvård. 1859 invigdes läroverket. Visby fick karaktär som förvaltningscentrum genom förbandens och skolornas framväxt men också genom järnvägen som knöt landsbygden närmare staden.
Kvinnoöverskottet i Visby var stort och i mitten av 1800-talet föddes var femte barn utom äktenskapet. Kvinnors försörjningsmöjligheter var begränsade. 1823 stiftades Fruntimmerssamfundet för fattiga flickors fostran och de fick undervisning i läsning, skrivning, sömnad och husliga sysslor.
Kvarteren där Fornsalen ligger idag uppfördes på slutet av 1700-talet och 1800 tog militären över. I slutet av 1800-talet uppläts nuvarande Bildstenshallen åt Gotlands fornvänner och när läroverksadjunkt P A Säves samlingar flyttades dit blev det början till Gotlands fornsal.
Sällskapet DBW grundades 1814 och ska bl a ”verka något nyttigt för det allmänna” och 1815 inrättades en fri och fattigskola för pojkar i åldern 6-10 år. Den drevs fram till att den allmänna folkskolan grundades 1842. DBW anlade också en botanisk trädgård och i anslutning till DBWs trädgård anlades Paviljongen där det bl a dracks brunn och var länge en av landets elegantaste sommarrestauranger.