Clas Dahlén äger fastigheten Fröjelgården AB, där han sedan november 2015 driver ett asylboende med sammanlagt 112 boende.
Att lära de asylsökande att fiska handlar framförallt om att de som bor där ska få en meningsfull väntan på asylbesked, menar Clas Dahlén.
– Och så råkar det vara min stora passion också, och här på Gotland har vi ett fantastiskt havsöringsfiske, säger Clas Dahlén, avbryter sig och ropar "STOPP" till en man som är på väg in i huset med sitt fiskespö.
– Gå inte in med toppen före, då går spöspetsen av. Det är lektion ett, säger han.
Ett tiotal personer, hittills bara män, är med i fiskegruppen. En del har kommit så långt att de går ned själva och fiskar och om någon vecka ska även Per Jobs från företaget "Fish your dreams" komma dit och lära dem mer om fiske.
En av fiskarna är Mohammad Aref Rezai är 18 år, ursprungligen från Afghanistan men har bott i Iran under större delen av sitt liv. Han har varit i Sverige i sex månader varav två på Gotland. Han bor med sin mamma på Fröjelgården. I Malmö finns hans bror sedan fem år tillbaka och hemma i Iran har han två systrar.
– Mina systrar har män och egna familjer så de kunde inte följa med hit, säger Mohammad Aref Rezai, som gärna stannar kvar på Gotland.
Vad han vill göra i framtiden vet han inte riktigt ännu.
– Jag har inte så bra utbildning. Jag är bara bra på engelska, säger han.
Vi är på väg ned till havet, hela gänget i gröna vadarbyxor och stämningen är upprymd. Bilder tas med mobilerna och en av mödrarna till en av de yngre pojkarna följer också med. Hon pratar inte engelska men vi testar lite teckenspråk vilket fungerar bättre, och när jag frågar om inte hon också ska med ut och fiska skrattar hon hjärtligt. Det är inte aktuellt.
Dagen före vårt besök hade Mohammad Aref Rezai vadat i vattnet för första gången.
– Det var väldigt svårt att gå i vattnet och efteråt var jag trött. Vi fångade ingen fisk men ibland är det skönt att bara stå där och vänta och fokusera. Kanske vi får en i dag om jag har tur, säger han och skrattar.
På väg ut i vattnet hjälper vi varandra att hålla balansen på de hala stenarna på botten. Vågorna gör sitt bästa för att knuffa oss hit och dit men snart har vi kommit ut en bit i vattnet och det är dags att kasta ut.
– Det vore en stor ära för mig att få en fisk. Ingen av mina vänner har lyckats med det.
Kommer du fiska i sommar också?
– Nej, då föredrar jag att bada.