Jag älskar mulliga män!
Magrutor har aldrig utövat någon tjuskraft på mig.
Det går inte en dag utan att vi matas med åsikter om hur vi borde förbättra vårt yttre. I teveserien Bröllopsform handlar det om att gå ned i vikt för att behaga sin partner. Men hjärnan då? Varför är det ointressant att satsa på hjärnan, att hitta nya samtalsämnen och få nya kunskaper och upplevelser att dela med varandra och diskutera? Att ha något nytt och inspirerande att prata om skulle säkert rädda betydligt fler äktenskap än den plågsamma ansträngningen att få igen dragkedjan på brudklänningen.
Enligt boken Fettpaniken ( 2007-års bästa debattbok, enligt min ringa mening) äter vi nästan dubbelt så mycket frukt och grönsaker nu som 1960 och sockerkonsumtionen har sjunkit med 11% trots att vi dricker mera läsk: 22 liter per person 1960 mot 94 liter nu. Förr drack vi hemkokt saft. Allt färre dör i hjärtkärlsjukdomar. Det får mig att fundera på varför vissa studier får så mycket större genomslagskraft än andra. Kan det vara så att vi blivit tvångsmatade med åsikten att övervikt är livsfarligt och att all fakta som inte stämmer med den bilden sorteras bort.
Hets mot folkgrupp är förbjudet i Sverige idag, men det verkar inte gälla alla grupper. Inte när fettpaniken har blivit upphöjd till statsreligion. Att ge sig på människor som anses vara överviktiga är tydligen legitimt, och man gör det i folkhälsans namn. Bullshit! Ärligt sagt gör påhoppen mej allt mer förbannad när det största hotet mot folkhälsan inte är övervikten utan att folk rör sig för lite. Till exempel löper aktiva feta människor bara hälften så stor risk att dö i förtid som inaktiva smala. Om man kunde få de verkliga soffpotatisarna att ta en promenad om dagen skulle det vara den mest effektiva åtgärden för att förbättra hälsostatistiken. Men det är inte lukrativt för penningmarknaden. För promenader är gratis. De stora pengarna i världen finns i vapen, droger och vår rädsla för att inte duga. Många miljarder kronor är vi beredda att betala för illusionen om att lyckan finns i en anorektisk och välansad kropp. Följ pengarna så hittar du motivet, det är så vi resonerar i kriminallitteraturen. Följ pengarna så hittar du motivet till fettpaniken!
Så jobbar vi med nyheter