I hösttider är det alltid en strid ström av budgetnyheter från regeringens sida. Många små satsningar presenteras, så är det oavsett regering, för att visa på handlingskraft och initiativ på olika områden. Men mer intressant än alla de små beståndsdelar som utgör det samlade budgetpaketet är kanske vad som lämnas utanför. Ett sådant exempel är målet för arbetslösheten.

År 2013 satte Socialdemokraterna ett ambitiöst mål om att Sverige skulle ha den lägsta arbetslösheten i EU år 2020. Många ställde frågor om detta - vore det inte bättre att sätta ett procentmål för sysselsättningen – men Socialdemokraterna stod fast och återupprepade löftet genom hela valrörelsen 2014. Näringsliv och väljare satte sina förhoppningar till att Stefan Löfvén, med bakgrund i IF Metall och nya idéer om innovationskatapulter, skulle sjösätta reformer för att nå målet.

Men nu är arbetslöshetsmålet bortglömt. För första gången sedan Stefan Löfvén tillträdde som statsminister är målet struket. Är det för att målet redan uppnåtts? Tvärtom. Sedan Stefan Löfvén tillträdde har alla andra länder i EU sett arbetslösheten minska mer än vi gjort i Sverige. När vi snart skriver 2020 i kalendern ligger Sverige på plats 22 av 28 länder i EU, bättre endast än länder som Spanien och Grekland. Målet var att vi skulle vara nummer 1. Det är en underdrift att kalla det ett misslyckade.