Trots att snart en miljon svenskar lever i utanförskap har Ylva Johansson (S) inte vidtagit en enda åtgärd som varaktigt sänker arbetslösheten. Tvärtom menar expertmyndigheter som Konjunkturinstitutet och Ekonomistyrningsverket att regeringens politik leder till färre jobb. Genomförde regeringen reformer som pressade tillbaka utanförskapet med motsvarande en procents jämviktsarbetslöshet skulle bidragskostnaderna sänkas med cirka 6 miljarder kronor och skatteintäkterna öka ungefär lika mycket.
Arbetslösheten består av två delar. Den som påverkas av konjunkturen och den som påverkas av politiken. Den första delen sjunker tack vare högkonjunktur, den andra delen står still, förutom att regeringen minskar arbetskraftsdeltagandet. Ekonomistyrningsverket skriver i november 2016: ”Den samlade bedömningen är att effekterna av alla reformer tar ut varandra vad gäller antalet sysselsatta under prognosperioden. Arbetskraften sänks dock med nästan 0,5 procent, motsvarande cirka 25 000 personer.”
Ett arbetssätt som inte är ovanligt för (S). Arbetslösheten minskas genom att fler förtidspensioneras eller sjukskrivs ut ur arbetskraften. Vi har sett det förr.
Detta står i grav kontrast till Konjunkturinstitutets bedömning av alliansregeringens politik 2013: ”Konjunkturinstitutets sammantagna bedömning är att flera av de olika ekonomisk-politiska åtgärder som genomförts sedan 2007 och ska genomföras 2014 sänker jämviktsarbetslösheten på lång sikt. Samtidigt bidrar de till att öka arbetskraftsutbudet och därmed potentiell sysselsättning”.
Det är vad en riktig arbetslinje syftar till. Att varaktigt minska jämviktsarbetslösheten och öka sysselsättningen. I Moderaternas budgetmotion för 2017 bedöms den samlade jobbpolitiken leda till cirka 40 000 nya jobb.
Genom att sänka jämviktsarbetslösheten med en procent hade det inneburit cirka 6 miljarder kronor i minskade bidragskostnader och 6 miljarder kronor i ökade skatteintäkter. Per år. Varje gång Ylva Johansson slår sig för bröstet för att arbetslösheten sjunker i högkonjunktur – betänk då att hennes avsaknad av jobbpolitik i själva verket kostar svensk välfärd cirka 12 miljarder årligen.
Nära en miljon svenskar lever i utanförskap. Att regeringen då står passiva och endast rider på konjunkturvågen duger inte. Det försämrar integrationen och offentliga finanser. ”Det är jag som ska göra det”, sa arbetsmarknadsministern i januari 2015 angående målet om EU:s lägsta arbetslöshet. Men vad är det egentligen hon har gjort?