Kommentar med anledning av artikeln om ”Alliansen i minoritet på grund av corona”.
När reportern ringde till mig angående min insändare att vi rödgrönrosa äskade medel för att vara väl rustade inför den arbetslöshet som med all tydlighet kommer att komma i coranaviruset spår så tänkte jag att i dessa coronatider ska vi politiker försöka vara snälla och inte idka tårtkastning.
När jag sedan läser ordförande Andreas Ungers svar blir det tydligt att han inte tänkte som jag. Därför känner jag mig ändå tvungen att gå i svaromål.
Andreas Unger (M) försöker i artikeln få det att framstå som om vi gjorde en ”kupp” på sittande möte och försökte dra fördel av att alliansen hade personer som var sjuka. Ingenting kunde vara mera fel.
På arbetsutskottet två veckor innan nämnd informerade jag om att vi rödgrönrosa kom att lägga fram ett annat äskande till nämnden då vi inte tyckte det förslaget alliansen lade fram var tillräckligt för att möta den kris på arbetsmarknaden som vi ser framför oss.
Som ordförande kan man hantera detta på olika sätt. Han hade kunnat ta bort ärendet, han säger nu att det inte var så bråttom, han hade kunnat föreslå kvittning. Inget av detta gjorde han. Det är absurt att sedan lägga skulden på oss rödgrönrosa att vi lade det äskande vi aviserat två veckor tidigare att vi skulle lägga.
Andreas Unger vill att vi ska vänta. Vänta på regeringen, vänta på krispaket och så vidare. Vi i regionen har också ett ansvar och kan inte, och ska inte, sitta och vänta. Vi har inte den tiden.