Svar till Therese Thomsson, Lotta Israelsson och Roger Nilsson om hållbara schema.
Tack för att ni välkomnar viktiga inspel, tack för att ni vill ha en god dialog med medarbetare, fackförbund och skyddsombud, Tack för att ni lyfter fram vikten av samverkan på avdelning och enhetsnivå. Tack för att ni skriver att delaktighet krävs för att schemaförändringar skall bli bra, eftersom det påverkar inte bara den enskilde utan en hel familj. Vi är överens!
Därför är det så förvånande att fler och fler beslut tas utan medarbetarnas delaktighet. Jag har arbetat i socialförvaltningen i 21 år och under de senaste fem åren har något förändrats. När frågor nu kommer till samverkan är besluten redan fattade. Det är redan bestämt att schemaförändringar, tre semesterperioder eller organisationsförändringar ska genomföras. Vi medarbetare och/eller fackligt förtroendevalda får ”bara” vara med och tycka till om hur.
Jag är ledsen, men för mig är det inte samverkan. När det gäller hållbara scheman så hänvisar ni till "forskning, från bland annat Stressforskningsinstitutet, som visar att risken för arbetsskador eller olyckor i verksamheten är förhöjd vid långa arbetspass”. Jag som skyddsombud har inte sett en enda arbetsskada eller olycka i verksamheten relaterad till långa arbetspass. Så jag undrar: om detta är anledningen till att ni från förvaltningen valt att rikta er mot kortare pass inom OOF (omsorgen om personer med funktionsnedsättningar) så borde statistik på detta finnas?
En viktig sak ni tar upp i svaret är att ”ni vill hushålla med personalresurserna då allt färre i arbetsför ålder ska ta hand om allt fler framöver.” Precis! Vi behöver bli fler som arbetar i vården och vi som arbetar är dem bästa ambassadörerna. Det är via oss en stor del av nyrekryteringen sker. Därför är det så viktigt att vi känner oss uppskattade.
Våra scheman med långa pass har snarare varit ett skäl att välja arbetet än tvärtom. Beslutet att korta arbetspassen, färre lediga dagar för återhämtning, riskerar att personal nu inte orkar, vill gå ner i arbetstid eller slutar. Att ta tillvara på den personal man har borde vara prio ett.
En viktig medarbetarkår är chefer. På ett och ett halvt år så får jag min femte chef. Jag är inte ensam om det och chefsbytena försvårar förändringsarbetet eftersom det inte finns en chef som har det helhetsperspektiv som behövs för att ge kontinuitet och framtidstro till medarbetarna i förändringsresan. Så enhetschefernas uppdrag och arbetsmiljö borde vara en viktigare fråga att prioritera, än att stöka med personalen om schemat.