Planerna på att hyra ut delar av Slite hamn till ryska Gazprom, via Nord Stream, har väckt stor debatt i media. I veckan har regionstyrelsens ordförande Björn Jansson kallats till UD för att diskutera saken. Lite i skymundan kan ännu ett ödesdigert beslut fattas, som rör Gotlands säkerhet och sårbarhet. Swedavia och Luftfartsverket har planer på att lägga ner Visby-tornet och flytta alla flygledare till en gemensam central på Arlanda.
Vi är många som betraktar detta förslag som ett omoget projekt med en hög risktagning, tekniskt och ekonomiskt, men framförallt säkerhetsmässigt, ur ett beredskaps- och sårbarhetsperspektiv. Förslaget innebär att utsikten från tornet ersätts med kameror och bildskärmar, all kommunikation med fordon och flygplan samt reglering av flygplatsljus och landningshjälpmedel fjärrstyrs från centralen i Stockholm. Dataöverföringen sker via Telia’s ordinarie fiberkablar på Östersjöns botten, vars läge kan hittas på vanliga sjökort.
Den ökade digitaliseringen i samhället har gång efter annan visat sig vara mycket känslig för störningar, kända eller okända.
Flygtrafikledningssystemen är inget undantag, tyvärr. Vi har dock i nuvarande lösning ett stort antal reservnivåer, från fullt fungerande radar- och datasystem i tornet, via det komplett utrustade reservtornet, ner till mobila radioapparater, papper och penna, i ett fordon på lämplig plats.
Ett helt digitaliserat system, beroende av ett fåtal tillgängliga förbindelser, centraliserat till en byggnad på Arlanda blir oerhört känsligt för yttre störningar, slumpmässiga eller avsiktliga!
Tekniken är avancerad men reservnivåerna är få. Skärmarna slocknar och radion är död. Inga flygledare finns kvar på ön, för att jobba vidare med det som trots allt fortfarande fungerar, bemanna reservtornet eller helt enkelt ge sig ut och improvisera, när friktioner uppstår.
Det krävs varken vild fantasi eller uttalad rysskräck för att inse riskerna med att lägga ner tornet på Visby flygplats. Redan till synes enkla tekniska problem eller så kallad ”påverkansoperationer” från en angripare riskerar att stänga hela flygplatsen omedelbart. Kan Försvarsmakten eller gotlänningar i allmänhet acceptera det?
Hela vår försvarside’ bygger på att snabbt kunna flyga hit militära förband för att förstärka försvaret av Gotland samt vid behov även kunna evakuera människor med flyg. Då duger det inte med en övergiven flygplats!