Det är topparna i de politiska partierna, inte väljarna, som bestämmer vilka som ska komma fram. De viktigaste egenskaperna för karriärister är inställsamhet och foglighet, vilket skapat den visionslösa och fega politikerkår som vi nu ser. Väljarna är intressanta bara vid valen vart fjärde år. Och de viktigaste besluten sker över huvudet på medborgarna. Politikerna har blivit den nya härskande klassen, en adel med hissnande löner och förmåner, där nepotismen frodas och höga funktioner går i arv. De politiska tankarna inskränker sig till att ta makten, behålla den samt att efter mandatperioden planera för feta internationella anställningar.
I Schweiz, som har ett direktvalsystem, låter man väljarna ta ställning i viktiga frågor. Politiker betraktas som anställda av folket och får gå om de inte klarar jobbet. Med ett sådant system hade Estonia varit uppdraget för länge sen och den vansinniga elkraftsplaneringen och massinvandringen omöjligt att genomföra. Sverige saknar författningsdomstol och tjänstemannaansvar. Något som våra makthavare inte vill höra talas om. Den förre statsministern Göran Perssons dränering av pensionsfonderna med 250 miljarder för att inför ett val frisera arbetslöshetsstatistiken hade inte varit möjligt med en författningsdomstol. Civiliserade länder har en sådan, till exempel Tanzania.
Varför ställer inte svenskarna demokratiska krav? Svar: för att de inte ids sätta sig in och litar på politikerna. Svenskarna är det enda folket i världen som skäms över sig själva och sitt land och finner det så värdelöst att man lika gärna kan ge bort det till vem som helst. Likgiltigt och frånvarande låter man politikerna montera ned landet bit för bit. På liknande sätt fungerar en masshypnotiserad självmordssekt.
Med vänlig hälsning,