Att åka 11:ans buss på sommaren är inte alltid så trevligt, särskilt inte på eftermiddagen. I vanliga fall finns det en tur som avgår 15.50, men på sommaren plockar man bort den, vilket innebär att man inte kan komma bort från det turistinvaderade Visby förrän tidigast 16.50. Vi som slutar jobbet kring 15-tiden och alla andra som har haft ärenden i stan måste vänta nästan två timmar innan vi kan åka hem. När bussen väl avgår 16.50 är den många gånger proppfull av människor och resväskor och eventuellt någon stackare med rullator eller barnvagn.
Det känns som att de som bestämmer över busstiderna och bussarnas rutter aldrig själva åker buss. Med andra ord verkar de inte ha någon större insikt i hur det egentligen är som resenär att uppleva all den trängsel och frustration var och varannan dag. De ser mest på kostnaderna och om det finns möjlighet att spara in pengar.
Sommaren är en period då behovet av en välfungerande och tillgänglig lokaltrafik är betydligt högre. Man bör inte plocka bort viktiga bussturer för att spara pengar utan istället lägga in fler. Det skulle vara värt att överväga att antingen ha mindre bussar som går oftare, eller bussar med förvaringsutrymmen där man kan lägga väskorna. Då skulle man slippa ta sig förbi alla dessa stora och klumpiga resväskor, vilket ibland känns som en hinderbana.
Vi som åker buss har full förståelse för att allt kostar pengar, att man inte kan tillgodose alla resenärers behov och att det inte går att lösa alla problem med en knäpp med fingrarna. Men faktum kvarstår att det är ett upprepande bekymmer med just 11:ans bussturer och att det ofta leder till onödig trängsel och frustration som borde kunna undvikas med bättre beslut och planering. Detta är dock inte kritik mot busschaufförerna, som för övrigt gör ett riktigt bra jobb under dessa förhållanden.
Proppfulla bussar
"Det skulle vara värt att överväga att antingen ha mindre bussar som går oftare, eller bussar med förvaringsutrymmen där man kan lägga väskorna", skriver insändarskribenten.
Foto: Dennis Pettersson/arkiv
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.