Internationella kvinnodagen den 8 mars har firats sedan 1910, alltså i långt mer än 100 år. När dagen instiftades av feministen Klara Zetkin, handlade det om kvinnlig rösträtt, en kamp som fördes vid den här tiden, i land efter land. Drygt 10 år senare, år 1921 fick svenska kvinnor gå till valurnorna för första gången. Svensk grundlag hade då ändrats genom två riksdagsbeslut med ett allmänt val däremellan.
Annat jämställdhetsarbete, som lika lön för lika arbete, rätt att bli sedd och lyssnad på, och rätten att inte utsättas för våld i hemmet har tyvärr inte förändrats i samma takt som rösträtten gjorde för över hundra år sedan. I så fall skulle vi kanske sett ett annat samhälle i dag?
Ett mer sammanhållet och tryggt samhälle där barn kan växa upp och utvecklas utifrån sina egna förmågor och intressen, utan att påverkas av könsstereotypa normer. Men med gott om förebilder som visar att allt är möjligt när det gäller till exempel yrkes- och studieval. I ett sådant samhälle är jämställdhet en lika angelägen fråga för papporna som vill vara hemma med sina barn, som för den kvinnliga omsorgspersonalen som äntligen fått anständiga löner och bra arbetsvillkor.