Förskrivningen är som störst på Gotland, där nästan var tionde pojke mellan 10 och 17 år hämtade ut adhd-läkemedel förra året och nästan sex procent av flickorna i samma åldersspann.
Medicinen är ju bara en liten del av hur man kan hjälpa dessa ungdomar men om man möter upp och får vardag och skola att fungera med hjälp av andra saker som kost, regler, rutiner, kontinuitet, hjälpmedel och lågaffektivt bemötande och ingen stress så kommer man lite längre.
Att se dessa barn/ungdomar i tid så kommer man att kunna hjälpa till att dom kanske slipper må så dåligt. Mindre klasser, önskekost, tydlighet och att anpassa lektioner efter hur barnen kan klara av dom, tänk att anpassa till exempel gymnastik en lektion som har så många delmål som dom ska få till. Det är där man ska kartlägga och pussla ihop vardagen och skolgången för dessa barn/ungdomar med stöd, hjälpmedel och anpassningar.