Tack för ditt öppna brev Lovisa Helleberg.
Den var intressant, upplyftande och jag håller med om det mesta, förutom det där med hybris och pejorativ (ett nytt ord för mig och jag fick slå upp det). Där känner jag inte igen mig.
Inte heller känner jag igen att jag har sagt ”kreti och pleti”, verkligen inte mitt sätt att utrycka mig på. Vem som raljerande och sa det när vi några stycken stod tillsammans och samtalade om ÖA:s ansökningskriterier är svårt att reda ut.
Jag är glad över förtroende att verka som ordförande för ÖA. Jag jobbar hårt för att lyfta nya, gamla medlemmar och även andra kreatörer på ön.
Jag blir genuint ledsen att människor jag inte känner eller har träffat har synpunkter på hur jag är.
Tråkigt att uttrycket användes som rubrik. Det fanns så mycket annat att lyfta fram och journalisten var på plats länge, tog mängder av bilder, pratade med konstnärer och besökare. Jag funderade över varför han använde uttrycket som rubrik, vad var syftet? Det hade inget med utställningen att göra. Så jag ringde honom.
Han svarade, att det var en bra rubrik som kunde skapa debatt.
Vilken slags debatt ville han skapa? Jag blir inte klok på det.
Ska medierna som sällan skriver om kultur, skapa debatt om vad som är viktiga frågor bland konstnärer och kulturutövare?
Är det inte vi konstnärer och kulturutövare som äger frågan och bör lyfta den?
Vi lever i en bister tid med en orolig omvärld där kulturen verkar i motvind. Mycket har förändrats de senaste 15 åren vad gäller kulturområdet. Var finns plattformarna där kulturutövarna kan visa upp sig? Vad hände med Konstföreningarna? Varför finns det inga praktiska enkla lokaler till ateljéer? Varför lyfts inte kulturevenemang i medierna? Varför vill inte tidigare samarbetspartners lyfta, sponsra och samarbeta med kulturskapare?
Det här är viktigare saker att diskutera och debattera än en rubrik i tidningen.
Öppna Ateljéer Gotland firar 30 år i år. Evenemanget startade 1994 på initiativ av nu avlidne konstnären Eugen Budrys. Han tog kontakt med Lars Herlin, då redaktionschef på Gotlands Allehanda. Sedan dess har Konstrundan drivits som ett gemensamt projekt.
Fredag den 3 maj kl.18 bjuder vi in till ”Artist Talk” i Konstmuseibyggnaden där vi har vår utställning. Alla är välkomna att komma och samtala om konst och kultur på Gotland.
Hälsningar från en ordförande som hyser stor respekt för konstnärer i och utanför föreningen.
Aira Lee,
ordförande i Öppna Ateljéer Gotland
Svar direkt:
Aira Lee, tack för din insändare och dina frågor. Jag vet att det var ett svar till Lovisa Helleberg, men jag vill samtidigt svara på det som rör vår roll. Som utgivare ställer jag mig till hundra procent bakom reporterns bedömning och bild av vad som sades och av vem. Samtidigt är det alltid olyckligt när personer vi intervjuar inte känner igen sig i det som senare förmedlas i artikeln. Vi stävar efter noggrannhet och att personer som intervjuas ska kunna känna sig trygga med att bli korrekt citerade. Det handlar om trovärdighet och tillit vilket är förutsättningar för att vi ska kunna existera.
Med det sagt så känns det uppenbart att formuleringen om ”kreti och pleti” knappast startade en diskussion som inte redan fanns, utan att det var den sista lilla gnistan som till slut tände elden. Att det leder till kulturdebatt, och att artiklar om Öppna Ateljéer engagerar en bred publik och får insändare att komma in, borde alla som värnar om kultur och journalistik vara glada över. Kultur och journalistik har mycket gemensamt. Båda behöver väcka känslor för att kunna tillskrivas någon relevans. En viktig roll för medierna, liksom för kulturen, är även att väcka debatt. Vi ska ”roa, oroa och förarga” såsom Ivar Harrie, tidigare chefredaktör på Expressen uttryckte det. Det lyckas vi inte alltid med, men den här gången gjorde vi det tillsammans. Skulle vi göra det lite oftare så skulle motvinden du nämner möjligtvis kunna avta något i styrka.
Pär Ullrich,
chefredaktör Helagotland