I Sverige är aktiv dödshjälp inte tillåtet men passiv sjukvård som i slutändan gör att folk dör, det tillåts utan några som helst skrupler!
I går hörde en 80-årig herre av sig med anledning av min insändare i tidningen angående vår sjuka vård här på ön.
Han hade lika dåliga erfarenheter som jag av att ha noll framgång att nå fram med sina bekymmer/uppföljning till läkare/vårdcentral. Han kände som vi årsrika blev satta på undantag.
Att vi med åldern får en massa krämpor är ju konstaterat. Det är krämpor mestadels av fysisk karaktär men det blir mycket psykiskt också på grund av att vi inte få den omsorg vi har rätt till.
Jag kämpar inte med att få leva i hundra år, särskilt när kroppen nu börjar bli allt skröpligare för var dag. Min innersta önskan är att få lämna min kropp innan knoppen blir dement och fötterna inte bär kroppen längre, då slipper både vården och jag ifrån mitt besvärliga jag.
Jag har skrivit och fått bevittnat mitt livsslutsdirektiv där det står att jag undanber mig livsuppehållande behandling om jag blir ett vårdpaket en dag.
Många åldringar vill till skillnad från mig kanske leva till uppåt 100 år. Att vara beroende av sjukvård och inte nå fram till den, det säger mig att det då är hög tid att även Sveriges lagar ändras och tillåter aktiv dödshjälp som ger oss rätten till en värdig död och slippa plågas.
Min själ den känner sig nöjd med alla de 74 resorna runt solen den varit med om.