Svar till "Historiskt bildad" i torsdagens tidning.
I min tidigare replik om flyktingar definierade jag inte begreppet ”flykting”. Jag trodde det var allmänt känt. Så här lyder det i Genèvekonventionen: ”Flykting är en person som med anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, politisk åskådning eller tillhörighet till viss samhällsgrupp befinner sig utanför det land där hen är medborgare”.
Detta gällde inte för den halva miljon svenskar som utvandrade till USA från 1850 och framåt. De lämnade fattigdom och arbetslöshet ja, och även religiöst förtryck, men det var aldrig fråga om risk för livet. Ingen landsförvisades på 1800-talet. Vi har inte brukat kalla Kristina och Karl Oskar i Mobergs romansvit för flyktingar.
Det är likadant för de afghaner, somalier, iranier, irakier som kommit till Sverige de senaste 30-40 åren. De flesta är inte flyktingar i konventionens mening. Därför finner Migrationsverket att de saknar asylskäl och ska lämna landet. Det som har upprört mig och andra är att människor som kommit hit i god tro om en bättre framtid utvisas efter flera år här, till sina usla hemländer. Men kalla dem inte flyktingar!