Svar till Lennart Modig Kihlberg (SD).
En gång i tiden utvandrade svenskar till Amerika för att skapa sig en bättre framtid. Dem kan vi beundra för deras företagsamhet. Annorlunda är det med en ung man som tar sig från Afghanistan till väst för att hitta en dräglig framtid. Han ska helst stoppas innan han når Sveriges gränser.
En gång i tiden, på 1930-talet, försökte Sverige stoppa alla judar som ville ta sig från Tyskland. Tack och lov ändrade vi oss när vi insåg den hemska verkligheten. När Sovjetväldet bredde ut sig såg vi flyende därifrån som hjältar. De fick en chans till ett nytt liv.
På 1970-talet när jag kom ut i arbetslivet i Stockholmstrakten var det invandrare från Jugoslavien som fick ta de jobb vi ”vanliga svenskar” inte ville ha. De var bra att ha så länge det varade.
Enligt de prognoser jag sett kommer Sverige att ha brist på arbetskraft i framtiden. Ändå tycker somliga som Lennart Modig Kihlberg att vi ska utvisa de ambitiösa unga män som inte kan ordna ett fast jobb nästan direkt efter skolan. Inte heller tal om att de ska få möjlighet att fortsätta sina studier på universitetet. Om de har lyckat skaffa sig ett arbete är nästa krav att de ska lämna sin ”kulturella särart”. Sen när är bara en kultur godkänd i Sverige?
Ska vi utvisa de ensamkommande till ett Afghanistan där alla förväntar sig att talibanerna ska ta makten igen? Utan att vara kristen kan jag hänvisa till vår kristna "kulturella särart" och citera bibeln.
Skall jag taga vara på min broder? – Vem svarar nej?