Försäkringskassan är en svensk statlig myndighet som ansvarar för stora delar av socialförsäkringen. Socialförsäkringen är en stor del av den offentliga tryggheten och är viktig för många människor, hushåll och samhället i stort. Försäkringen omfattar nästan alla som bor i Sverige.
Mitt namn är Lena di Corsi och är verksamhetsledare för föreningen Boxen IF i Visby. I vår förening arbetar vi för att ”Alla ska ha rätt till fysisk aktivitet oavsett förutsättningar”. Vi har träning för personer med parkinson, cancersjuka, utbrända och med funktionsvariation. Med andra ord personer som har det tungt i sin vardag och som behöver uppmuntran och pepp i sitt liv, den peppen ger vi på plats i Boxen, livet kan många gånger vara extra tufft och den kraft man har går ofta till att överleva dagen på ett värdigt sätt.
Varför skriver jag detta? Jo många av våra medlemmar berättar om deras kamp mot Försäkringskassan och sin frustration hur de behandlas och misstänkliggörs i sin sjukdom.
Jag hör historier från cancersjuka som i samråd med sin läkare fått en sjukskrivning på ett antal procent för att orka i sin sjukdom men som från Försäkringkassan får nej, jag hör historier där flera personer kämpar med att komma ur sängen men som måste lägga energi (som oftast inte finns) på att strida med försäkringskassan för att det hen har kommit överens med sin läkare ska genomföras så att personen säkert kan återgå till ett så nära som möjligt ”vanligt” liv, jag hör beskrivning av hur man ger upp börjar jobba heltid för att man inte orkar ta striden och ofta blir sjuk igen.
Det här är sjuka personer som redan mår dåligt av sin situation så ett misstänkliggörande kan ofta vara ”spiken i kistan”.
– Jag orkar inte, hur ska jag kunna strida när jag inte kommer ur sängen, hur ska jag orka när hela min kropp skriker, jag är sjuk jag orkar inte strida jag vill bara orka leva.
Hur kan det vara möjligt att Sverige 2020 behandlar sin medborgare så här?
Hur kan det vara möjligt att Försäkringskassans läkare kan ifrågasätta sina kollegers beslut?
Hur kan en person där hela livet kraschat behöva strida för sin överlevnad för en social trygghet?
Vi har ett fint land där dom flesta av oss mår bra, det finns dock personer som utnyttjar systemet så att dom som verkligen behöver det ifrågasätts, kan vi inte lägga alla resurser på dom istället?
Kan vi inte lita på att det som berörda läkare tillsammans med patienten kommit fram till är det bästa.