Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta? Effektivisering och slimmade i en yrkeskår som har både fysiskt tunga arbeten i oförutsägbara arbetsställningar förekommer där inga hjälpmedel funkar. Psykiskt krävande situationer där liv och död skiljs från varann.
Där borde väl mätetalet vara antalet som har den anställningsform de önskar? Åtminstone facket borde värna sina medlemmars intressen?
Arbetsgivaren har alltid en annan inriktning vilket är deras uppgift. Mest smäll för pengarna vilket även inbegriper rehab och sjuklönekostnader för utsliten personal. Våra politiker i sin tur har samma mål på utföraren: mest smäll för skattemedlen.
Det finns faktiskt de som vill arbeta deltid för att orka ge 100 procent när de är i tjänst över längre tid. Detta är inget nytt utan för att få uthållighet och effektivitet inom en annat krävande arbete på liv och död, Försvarsmakten, så är det vila mellan uppdragen. Därefter är det att ge järnet när det gäller.
Med en folkförankring på Gotland inom Försvarsmakten och där många är frivilligt engagerade så är det med viss förvåning att så fort man får på sig civila kläder så tappar man förståndet. Mätetalet borde vara antalet som har den anställningsform de önskar. För det finns de som vill gå upp i tid precis som de som vill gå ner i tid. Men söker man en tjänst i dag tvingas man till heltid vilket är helt galet.
Lite förvånande med Pia Malmros svepande förhoppning om att heltid ställer krav på arbetsgivarens schemaläggning för att lösa arbetsmiljön.
Pia måste väl ändå vara felciterad? Arbetsgivaren har ju som vi nämnt ovan helt andra mått. Mest smäll för pengarna vilket inbegriper kostnader för rehab, sjukskrivningar och så vidare.
Gör om gör rätt?
Alla vill inte jobba heltid
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.