Putin och hans anhang fortsätter att skapa lidande och förödelse i Ukraina och sprider samtidigt lögner och hot omkring sig, avskyvärt!
Nu pågår här hemma under tidspress en kapplöpning med sikte på ett medlemskap i NATO. Jag tror inte att medlemskap är det enda och bästa vägvalet.
Ett medlemskap i NATO innebär att 200 års alliansfrihet överges. Det som trots alla sina brister ändå varit vår strävan och identitet i världssamfundet.
Ett medlemskap i NATO ökar de säkerhetspolitiska spänningarna i Östersjöregionen, där Östersjön blir NATOs innanhav med ökad militär närvaro och aktiviteter i luften och till sjöss från både NATO och Ryssland. Därmed ökar också riskerna för oönskade incidenter som kan urarta.
Ett annat vägval är att stå fast vid vår alliansfrihet och samtidigt vårda och utveckla våra olika partnerskap och solidaritetsförklaringar. Vårt partnerskap med NATO är ett praktiskt inriktat samarbetsprogram med ett säkerhetspolitiskt syfte, där vi medverkar till uppbyggnaden av en alleuropeisk säkerhetsordning. (Källa: Delegation Brussels, NATO. Swedenabroad.se)
Vi har också ett ”Värdlandsavtal” med NATO i syfte att lämna effektivt stöd på vårt territorium i samband med krishanterings - eller andra insatser. Ett avtal där Försvarsmakten ska kunna ge och ta emot civilt och militärt stöd i linje med den solidariska säkerhetspolitiken.( Källa som ovan)
Liknande avtal och solidaritetsförklaringar finns också med bland annat Finland, Frankrike, England .
En fortsatt alliansfrihet tillsammans med partnerskap med NATO är ett medvetet vägval som samtidigt ställer krav på ett ”eget” utbyggt civilt och militärt försvar och som ger oss alla möjligheter att också fortsättningsvis ta ställning i konflikter och medverka i stöd och sanktioner av olika slag.
Att välja partnerskap i stället för medlemskap i NATO är ett åtagande, där vi inte åker snålskjuts på andra men där vi bidrar till att inte ytterligare öka spänningarna i vårt närområde – Östersjön!