I en väldigt fin insändare påminner Wera Svensson med anledning av Allan Nilssons död om att gutamålets stora kulturpersonligheter är på väg att försvinna. Mycket riktigt konstaterar hon att detta betyder att gutamålet befinner sig vid en (v)ändpunkt, en fyndig och intelligent formulering, eftersom den framhäver att det finns två möjliga vägar att gå: Antingen låter vi detta bli en ändpunkt och gutamålet får, liksom de stora män och kvinnor som bar upp det, somna in.
Eller så fokuserar vi på parentesen och låter dessa människors död bli en väckarklocka som inleder en ny era i gutamålets tillvaro.
Det finns en hel del forskning som visar att det går att liva upp ett språk på dekis. Hebreiska talas i dag till vardags av miljontals människor i Israel men användes för 150 år sedan bara i religiösa texter. Maori i Nya Zeeland var länge förbjudet i alla officiella sammanhang men lärs nu ut i skolor och har fått en positiv roll i offentligheten.
Språkrevitalisering kräver mycket arbete och övertygade anhängare. På Högbyskolan finns några lärare som föregår med gott exempel genom att undervisa i gutamål. Gutamålsgillet skapar nya ord för nya saker, också det viktigt för att hålla gutamålet relevant.
Gutamålet måste inte hamna på språkens kyrkogård. Precis som ullen från gotlandsfåret så går det att hitta nya sätt att använda gutamålet på. Man måste bara vilja. Det är upp till oss!