Insändare: Anonymiteten viktig för demokratin

Jag läser ofta om en återkommande synpunkt på insändarsidor och i sociala medier: att åsikter som uttrycks anonymt inte ska befästas någon vikt. Att man ska kunna ”stå för sina åsikter”, och att offentliga personer ibland av princip inte vill besvara anonym kritik. 
Anonymitet är, och har alltid varit, en viktig funktion för demokrati. En möjlighet att uttrycka en impopulär åsikt, att visselblåsa om orättvisor, att påtala korruption bland de mäktiga utan att riskera personliga konsekvenser – saker som annars skulle hindrat skribenten att tala fritt. 

Historien är rik på exempel; Sophie Scholl med flera utmanade Nazitysklands fasor under namnet Vita Rosen, François-Marie Arouet spred upplysningens idéer under pseudonymen Voltaire. Inom litteraturen hittar vi Mark Twain, Currer Bell och John Le Carré, som i själva verket var Samuel Clemens, Charlotte Bronté och David Cornwell. Deras påhittade namn lät dem skydda nära och kära, behålla sina arbeten och såg till att deras verk togs på allvar oavsett om de var kvinna eller man. 

Anonymiteten ses ibland som skrämmande, men har viktiga förtjänster vi behöver påminnas om. Den är ett verktyg som mindre mäktiga eller av rådande samhällsnorm mindre respekterade personer kan använda för att göra sin röst hörd utan risk för konsekvenser. 

Att de som kritiseras på insändarsidan och i debatten förminskar sina kritiker genom att inte vilja bemöta ”anonyma åsikter” och kräva att författaren ska ”stå för dem med namn”, menar jag är ett sätt att försöka tysta obekväma röster. Men kanske är det också ett tecken på att den kritiserade inte är medveten om sina egna privilegier? Du är kanske arbetsgivaren, ägaren, mannen, utbildad, äldre, från staden eller rik? För den som är just mäktig kanske inte anonymiteten är så viktig. För oss andra är den det. 

Sak och person är inte avhängiga varandra. Det är oviktigt vem som skriver, berättar eller visar, vår uppgift är att lyssna, titta på och undersöka det som läggs fram. En obekväm sanning behöver inte tillskrivas ett ansikte för att vara sann.