Ansvariga för skolan lyssnar lika dåligt som Göran Persson gjorde

Insändare2024-05-31 03:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ännu ett skolår är snart till ända. Har vi kunnat erbjuda varje elev sitt rättmätiga behov under året som gick och hur blir det framdeles?

Vi var många som anade ugglor i mossen när kommunaliseringen genomfördes I början av 1990-talet. Den sammanhållna svenska grundskolan omintetgjordes och många barn har alltsedan dess tvingats betala priset för en kommunal skola. Göran Persson (S) drev kommunaliseringen i syfte att spara statliga medel, men utan att se till konsekvenserna i elevernas nya villkor.

Friskolereformen som genomfördes från 1992 betonade valfriheten och individens rätt att välja. Det låter bra i ett ytligt perspektiv, men kom snart att förstärka kommunaliseringens orättvisor och utgöra grogrund för en i snabb takt växande skolsegregation. 

I detta system har konkurrensen om rätt elever och jakten på vinstmarginaler överordnats barnens väl. Vinster som borde få komma barnen tillgodo, men som alltför ofta förs ut ur skolans verksamheter. Många barn tvingas ännu en gång betala priset för en ogenomtänkt skolreform.

Skolsegregationen förstärker utanförskapen och bygger olika villkor för eleverna i vår obligatoriska grundskola. Dessutom varslar många kommuner om ytterligare besparingar I skolans verksamheter. Det drabbar alla men framför allt de barn som är i behov av extra hjälp.

Betygsinflationen växer i konkurrensens spår, rättssäkerheten i vårt betygssystem hotas och även representanter för allt fler eftergymnasiala utbildningar uttrycker nu brist på tilltro för dagens betygssystem.

Det är lätt att gå vilse, men det är svårare att hitta hem. Två tillsatta  utredningar pekar på två möjligheter framåt. De sägs ta 20 respektive 10 år att genomföra. Det är föga överraskande, och i praktiken kommer förändringarna säkert att möta flera hinder på vägen.

De tänkta förändringarna kommer att urvattnas och det sker återigen på barnens bekostnad. Detta bland annat därför att dagens ansvariga för skolans utveckling i barnens tjänst inte lyssnar mer på professionen, på forskningsresultat och lärarkompetens än vad Göran Persson gjorde inför kommunaliseringen.