Coronakrisen har på ett genomgripande sätt försatt Sverige i en helt oprövad situation. De mänskliga, medicinska och ekonomiska påfrestningarna har varit och är gigantiska. Nu handlar det om att tillsammans göra vårt yttersta för att så långt möjligt komma tillbaka till den vardag som rådde innan krisen tog sin början.
Osäkerheten är i alla bemärkelser stor. Ser vi på våra egna medlemmar inom Trä- och Möbelföretagen är signalerna inte alldeles entydiga. För många har de senaste månaderna varit katastrofala. Andra har klarat sig hyggligt eller i några fall kanske till och med bättre än vanligt.
Korttidsarbete, sänkta arbetsgivaravgifter och övriga insatser i mångmiljardklassen har mildrat de negativa effekterna, men det är åtgärder som ändå har karaktären av konstgjord andning. Det behövs ännu mer under längre tid för att företagen och därmed Sverige ska komma på fötter igen.
I oktober återupptas kollektivavtalsförhandlingarna. Då ställs parternas gemensamma ansvarstagande på prov. I arbetet med att sätta det så kallade märket gäller det att väga samman förutsättningarna i den exporterande industrin med exempelvis sjukvården och de mycket imponerande insatserna där och försöka hitta en för alla acceptabel modell.
På höstens agenda står också förhandlingarna om LAS. Vår övertygelse är att en traditionell uppgörelse mellan arbetsmarknadens parter är att föredra framför en tvingande lagstiftning. En modernisering av LAS med en bättre anpassning till dagens arbetsmarknad är angelägen.
Eftertänksamhet och långsiktigt ansvarstagande är nyckelbegrepp i arbetet med att få hjulen att snurra igen. Från arbetsgivarsidan är vi beredda att sträcka oss långt för att nå ett nödvändigt samförstånd. Vi tror att våra fackliga motparter har samma ambition. En arbetsmarknadskonflikt ovanpå den turbulens coronakrisen skapar skulle vara djupt olycklig.