Var på dop förra helgen. Den stilla ron som kommer då man går in i en sval kyrka fanns ju där, men något annat hade smugit sig in. Det var en glädje, ett öppet mottagande en positiv stämning. Den lille killen som frågade prästen mitt under högtiden "får jag gå ut och pinka"? "ja" sa prästen visst får du det och sedan fortsatte högtiden det var inget konstigt med det. Då jag är 77 år så är mina upplevelser av kyrkan sträng, korrekt till det yttersta, välkomnande på ett högtidligt sätt. Den varma gemenskapen fattades. Det var vi och de.
Jag gläder mig åt att dagens kyrka är så öppen och välkomnande. De står ju där majestätiskt i byn av förfäder uppförda, ja då måste vi ju använda dom. Den här dagen bjöd på en härlig upplevelse för en glad pensionär.
Är den gamla kyrkan ett minne blott?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.