Mina skumplastöronproppar ger inte önskvärd effekt. Jag hör fortfarande att musik spelas i högt tempo. Folk pratar, skrattar, sjunger och skriker på gatan medan de väntar tills de släpps in till den nya nattklubben. Jag förstår att det är semestertid och folk vill festa i Visby. Jag och mina grannar bor däremot här i innerstaden året runt. Jag funderar över hur ska jag få vila och orka träffa mina patienter när jag inte kan somna.
Varken musiken eller mitt grubbleri lugnar sig. Jag har precis läst nyheter som bekräftar min frustration. En av stadsborna uttrycker sina känslor så här: ”Jag har bara lust att sätta mig ner och gråta”. Man blir ju desperat. Regionen och polisen uppmanar en att ta ansvar och diskutera besväret med de här krögarna. Så jag gör det klockan 1.30. Väktaren vid krogen säger att verksamheten erhåller tillstånd till att spela så här högt tills de stänger. I detta fall gäller det tills klockan 2. Han bryr sig inte om huruvida jag orkar arbeta eller inte nästa dag.
Eftersom det här samtalet inte lönar sig vänder jag mig till polisen. Jag känner inte igen Hästgatan och Östercentrum när jag promenerar till polishuset. Extrem stökighet fortsätter. Någon urinerar i Österporten. Alkohollukt blandas i den färska nattluften. Jag ökar takten, för det känns inte tryggt utomhus.
Vid ingången till polishuset bemöter en trevlig polis min uppgivenhet. Jag ser att polisen är lätt stressad och jag är väl medveten att polisen har viktigare ärenden att ta hand om. De uppgifter som jag lämnar skissas snabbt på en post-it lapp. Jag känner igen situationen. Polisen måste prioritera anmälningar precis som vi prioriterar våra patienter på akuten. Jag förstår att min anmälan inte kommer leda någonstans. Jag är bara ytterligare en upprörd individ.
När jag läste på om Gotlands historia insåg jag att folk har festat på innerstadens gator i 200 år. Tidigare hade jag det lättare att strunta i det och acceptera saken. Folk ska ju festa, ha semester. Det är samtidigt en bra inkomstkälla till regionen. Å andra sidan borde inte stadsborna bli drabbade så hårt.
Vad kan man göra? Om Visby innerstad är ett bostadsområde skall reglerna tillämpas. Om verksamheter får spela musik hur högt och hur länge som helst inomhus måste det finnas krav på ljudisolering. På lång sikt borde regionen satsa på ett underhållningscentrum utanför murarna så att gotlänningar kan få det lugnare på sommarnätterna.