Det är klockan 01.00 på natten och jag har det svårt att somna. Mina skumplastöronproppar ger inte önskvärd effekt. Jag hör fortfarande att musik spelas i högt tempo. Folk pratar, skrattar, sjunger och skriker på gatan medan de väntar tills de släpps in till den nya nattklubben.
Jag förstår väldigt bra att det är semestertid och folk vill festa i Visby. Jag och mina grannar bor däremot här i innerstad året runt. Jag funderar över hur ska jag få vila och orka träffa mina patienter när jag inte kan somna.
Varken musiken eller mitt grubbleri lugnar sig. Jag har precis läst de nyheter som bekräftar min frustration. Jag delar känslan att man bara har lust att sätta sig ner och gråta. Regionen och polisen uppmanar en att ta ansvar och diskutera besväret med de här krögarna. Så jag gör det kl 01.30. Vaktmannen vid krogen säger att verksamheten erhåller tillstånd till att spela så här högt tempo tills de stänger. I detta fall gäller det tills klockan 0200. Han bryr inte sig om hur jag orkar eller inte arbeta nästa dag.
Eftersom det här samtalet inte lönar sig vänder jag mig till polisen. Jag känner inte igen Hästgatan och Östercentrum när jag promenerar till polishuset. Extrem stökighet fortsätter. Någon urinerar i Österporten. Alkohollukt blandas i den färska nattluften. Jag ökar takten i och med att det inte känns tryggt utomhus.
Vid ingången till polishuset bemöter en trevlig polis min uppgivenhet. Jag ser att polisen ändå är lätt stressad och jag är väl medveten att polisen har viktigare ärenden att ta hand om. De uppgifter som jag lämnar skissas snabbt på en post-it lapp. Jag känner igen situationen. Polisen måste prioritera anmälningar som vi prioriterar våra patienter på akuten. Jag förstår att min anmälan inte ska leda till någonstans. En upprörd individ till helt enkelt.
När jag läste Gotlands historia insåg jag att folk festat på innerstadens gator i 200 år. Tidigare hade jag det lättare att inte strunta i och acceptera saken. Folk ska ju festa, ha semester. Det är samtidigt en bra inkomstkälla till regionen. Å andra sidan borde inte stadsborna bli drabbade så hårt.
Vad kan man göra? Om Visby innerstad är ett bostadsområde skall reglerna tillämpas. Om verksamheter får spela musik hur högt och hur länge som helst inomhus måste det finnas krav på ljudisolering. På lång sikt kan regionen satsa på en underhållningscentrum utanför murarna så att gotlänningar har det lugnare på sommarnätterna.